icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5990533
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
28 juli 2010 16:32
1

Naprapatbesöket

Jag har haft mer eller mindre ont i vaderna sen Stockholm Marathon i princip. Själv hade jag nog inte kommit på idén att gå till naprapaten med det, men nu när han fixat tiden trots att de hade så fulltecknat och allt så gick jag dit.

Jävlar i helvetet så hon tog i! Hon knådade mina stackars vadmuskler så de blev blå och konstaterade att de var stenhårda. Efter en smärre evighet, smärtfylld evighet, började jag känna skillnaden dock. Det brände inte lika mycket i musklerna och det gjorde inte lika ont när hon pressade på muskeln. Efter ytterligare ett tag kände jag mig faktiskt, för första gången på mycket länge, mjuk!

Jag misstänker att hon pressade bort muskelknutar ur vaderna också för jag har blåmärken redan... Det känns som att jag borde ha gått dit tidigare.

Teorin om att övergången från massor av mängd (lung distans och långpass) till höga doser kvalité (korta intervaller och snabbdistans) gjort att löpsteget förskjutits från långpassets lufsande hälsisättning till de höga hastigheternas framfotaisättning i kombination med fartökningen frestat på vaderna lite mer än de tycker är roligt stämde ganska bra. Jag minns inte vem som sa det, men rätt var det förmodligen eftersom naprapaten trodde ungefär samma sak. Lite för mycket av det goda helt enkelt.

Jag ska också vara väldigt nöjd med grundträningen, för hade jag inte genomfört den rigöröst är det sannolikt att jag hade suttit med skadade vader nu istället för tröttkörda och muskelknutiga.

Jag hade tänkt skriva "av skadan blir man vis" men jag är ju inte skadad, bara överansträngd, men jag har lärt mig något i alla fall. Jag ska fortsätta springa mina 6min/km-pass, men kanske inte varje gång. Och kanske inte både ett rallypass samma vecka som jag kör 400-metersintervaller trots allt.

Allt det där vet jag redan. Max 10% kvalité... yadda yadda yadda.... Men att det gällde mig *också*?? :-)

Tåhävningarna blev jag beordrad att återuppta varannan/var tredje dag ungefär. 3x15 med raka ben och 3x15 med böjda. Fortsätt stretcha vaderna som förut.

Fast idag vill jag inte springa nånstans alls, inte med mina vader. Efter naprapatbesöket är de helt slutkörda, fulla med blåmärken och trötta. Vete katten om jag vill springa imorgon ens... Vi får se. Just nu är jag bara trött.

Kommentarer

  • 28 juli 2010 20:18
    Stinta
    Skönt att det gick att göra något åt dem! Lite blåmärken kan det ju vara värt :P Hoppas du får en bättre dag imorgon med mer motivation :) Pepp pepp

Logga in för att skriva en kommentar.