Nationaldagen

Oj vilken dag! Den började ganska tidigt, och sen var det bara full rulle hela dagen! Vi var nere på Golfängarna i Sundbyberg och hade Löpskytte, prova-på-aktivitet för barn och ungdomar precis bredvid tivolit - vilket tryck det var! Vi använde optisk-elektronisk utrustning, helt ofarligt och utan höga knallar.

Vissa barn hittade verkligen sin grej i livet, de var som klippta och skurna för skytte. Många tjejer var riktigt vassa, riktiga ess. Det var roligt, eftersom storleken och styrkan inte påverkar skyttet nämnvärt, så länge du orkar hålla vapnet stadigt och når fram till avtryckaren.

Hur jag orkade stå på benen hela dagen är jag inte helt säker på, och jag vet inte hur många utfallssteg jag gjort åt vänster när jag pekat ut nästa skjutstation (man pekar med hela handen och kroppen, för att löparen omöjligt ska misdsa vem det är man avser) men utan tuffa kompressionstights som höll ihop benen hade det aldrig gått.

Jag ska mata in långsam promenad i 10 timmar sedan, det bör väl motsvara ungefär det vi höll på med kanske? Stå, gå, instruera, upp och ner på knä (man kan inte prata med små barn och hålla på och böja sig över dem, det är både ohyfsat och påträngande, det är mycket  bättre att huka sig ner på deras nivå ), jogga bort till staketet och sätta upp det en miljon gången kändes det som (varför måste det blåsa?) :-)
Det var en härlig dag, ungar är för sköna. De räds inte att fråga om de inte förstår, de är vana vid att behöva fråga och skäms inte för att de inte vet. De är öppna och nyfikna, och vill egentligen bara ha kul. Om de på kuppen råkar lära sig något har man kombinerat ihop det bra. Jag tror flera av dem kommer att hålla på med skytte i en eller annan form när de växer upp. Med den öga-hand-koordinationen som vissa uppvisade så bara måste de göra det, naturbegåvningar är det synd att slösa bort!

Nu är jag dock väldigt väldigt trött igen. Jag ska gå i ide lite, jag spenderade väldigt mycket energi på mer än ett sätt i det här. Nu behöver jag dra mig inom mig själv lite, vara lite ensam och inte trängas med tiotusentals andra en stund. Först nummerlappsutlämningen i fredags, maran i lördags och nationaldagen idag (och den var med råge störst, jag tror inte det räcker med 40 000 besökare på Golfängarna i år). Maran drar i bästa fall 20 000 och nummerlappsutdelningen är fördelad på tre dagar så den är minst (men kanske den som är trångast, eftersom alla ska igenom samma lilla hall).

Jag är trött, och jättesolbränd. Det bara kokar i skinnet. Om jag knäcker ett ägg på armen tror jag det blir stekt. Men kul var det :-)