Njuter

Igår sprang jag väldigt sent, intervaller sent på kvällen gör mig speedad och jag kunde inte somna, så jag satte mig och titta på ett avsnitt av Doctor Who på Netflix nerkrupen under en gosig filt, och rätt var det var var klockan 4 på morgonen 
Så det där med sömn blev ju lite si och så, det är inte superskönt att sova på soffan fastän filten var mysig och kuddarna många. Träningsvärken har inte klingat av men har fått sällskap av helt nya stelheter och ömheter.

Så döm om min förvåning när vågen samarbetade och visade 78,3kg och 34,6%, ny lägstanotering både av vikt och fettprocent. I och för sig har jag skött kosten, trots pepparkaksbak och småkaksbak, men sömnbrist brukar ha negativ effekt på vikten. Nåja, det är väl inte för sent för det än, men tills dess tänker jag glädja mig åt detta tydliga steg i rätt riktning.

Jag kokade ihop ett nytt recept häromdagen, en sorts wok med torsk och mycket grönsaker:

Bråttomwok (ca 5 portioner)

2 block fryst torsk (800g)
400g frysta wokgrönsaker classic
1 förpackning fryst edamame
1 tetra kokosmjölk
3 msk mangochutney
5dl finstrimlad vitkål

Woka grönsakerna och edamebönorna till de är tinade. Lägg i den finstrimlade vitkålen. Woka tills vitkålen är mjuk.

Häll i kokosmjölk och smaka av med mango chutney.

Dela torsken grovt och lägg ner i woken och låt puttra tills klart.

446kcal 16g fett (41%), 36g protein (40%), 16g kolhydrater (19%)

Eftersom jag inte redde av den och inte hade nudlar i woken reddes inte såsen av men det gör faktiskt inte så mycket. Vill man ha tjockare sås kan man reda av den innan man lägger ner torsken så tjocknar såsen samtidigt som torsken kokar klart i såsen.

Jag kan inte påstå att jag saknade nudlarna, vitkålen gör ett synnerligen bra jobb i dess ställe. Använder man osthyvel får man såna där perfekta strimlor som passar till pizzasallad, wok och coleslaw. Sån tur att vitkålen fortfarande är billig i vår butik. Det går åt ganska mycket av den varan just nu.

Rödkålen är vacker men nästan dubbelt så dyr, jag har inte riktigt förstått varför det är så. 

Idag tänker jag inte göra många knop, om man bortser från det vanliga pysslet och kanske besöka en Erikshjälp eller så. Helst skulle jag nog bara vilja sitta i ett hörn och se världen flyta förbi en stund men riktigt så mycket lugn och ro kommer det inte att bli, det ser nog Paula till.

Häromdagen besökte vi det lokala fiket och hon fick prova sitt livs första hallonpaj. Hon åt en hel bit med vaniljsås och verkade uppskatta det sötsyrliga, blandningen av hårt och mjukt, så pass mycket att hon inte ens bråkade om att bli matad. Det är ovanligt, hon vill vanligvis äta själv, det ska vara väldigt bråttom med mat eller väldigt gott om hon ska avstå från att försöka själv.

Julgran var en fascinerande syn, den tittade hon mycket och länge på. Vi har inte tagit in någon än, men det hinns det med. Till lucia vore lagom tänker jag, då hinner vi pynta och se den lite mer än bara över julafton.

Paula har börjat lära sig fler ord, och försöker sätta ihop dem ibland. "Pappa tack" kan betyda "jag vill gå till pappa nu", "jag vill ha det pappa håller i" eller "jag vill ha pappas uppmärksamhet". Katt, eller kisse, kan hon också, och hon har börjat peka och säga "titta!" även om det ibland är oklart vad vi ska titta på. Det känns som att hon gör utveckling i språng och skutt. Ena dagen kan hon inte, nästa kan hon. Samma sak med gåendet. Hon går alldeles utmärkt om hon glömmer bort att hålla sig i eller om man håller en symbolisk hand på henne så hon tror hon får stöd. När hon greppade det däremot, vete sjutton. Rätt var det var så bara stod hon där, rätt upp och ner utan stöd och klappade händerna.

Jag gjorde misstaget att låna ut en penna till barnet, och hon satt och gjorde streck och prickar i ett anteckningsblock. När vi var tvungna att avbryta blev hon superledsen, så jag fick helt sonika hoppa in i bilen och åka och skaffa giftfria greppvänliga kritor och ett eget block till barnet. 16 månader gammal och gillar att rita. Eller smaka på kritorna, se hur långt man kan kasta dem och vifta med blocket. Vilket som nu står högst på dagordningen för tillfället.

Snart kommer hon att fylla kylskåpsdörren med sina konstverk. 

Det ser jag fram emot det med.Paulas favorit i klippet nedan vet jag inte om det är snögubben eller renen, oavsett vilket så älskar hon det här klippet och piper lika lyckligt varenda gång vi tittar på det. Hoppas det kan locka till ett leende eller två hos er också!

Trevlig helg!