Nöjd och förbannad
I vardagsrummet står mina chiliplantor och gonar sig, både i soilen från fönstret när den behagar skina in men också från extrabelysningen jag maken sätta upp. De trivs fruktansvärt bra, de är mycket finare än de plantor jag köpt förr om åren.
Det är sammanlagt 22 plantor, 6 olika sorter. Jag satte 4 av varje sort första veckan i januari, i helt vanlig såjord. Pluggbrättet jag använde fick stå på en värmematta, jag läste att chili är värmeälskande och vill ha 30° eller mer för att gro bra. Det kan nog kanske stämma för det tog några veckor sedan började det titta upp små plantor.
Nu är de så stora och knubbiga att de börjar sätta blommor och knoppar! Jag tror jag måste nypa de här första blommorna, så de växer till sig lite till innan de försöker bära frukt. De är för små fortfarande. Men det är kul att se att de trivs 
Jag hoppas de fortsätter må så här bra, så jag kanske kan övervintra några av dem. Det vore sjukt roligt om det gick!
Jag vet att det finns de som haft chiliplantor i många år, så det ska inte vara omöljligt.
Detta är ett av projekten jag grejar med också. På piano är den här underbart vacker, men det är så svårt för arpeggio är aningen för avancerat för mig fortfarande! Men jag kan ju öva på ackorden och melodin. En annan låt jag nästan klarar helt nu, i en förenklad form förstås, är "Demons" med Imagine Dragons.
Fast den jag helst av allt skulle vilja lära mig, och som inspirerade mig att köpa pianot till att börja med, är den här:
Fast jag anar att det är sjukt mycket träning och många års pianospelande bakom ett sånt här framförande.
Å andra sidan, det är rätt mycket träning bakom allt man vill lära sig. Jag bangar inte en utmaning.
Det enda jag sörjer är all förlorad tid, att jag inte fick chansen i skolan redan. Hur en lärare kan säga till ett barn att "musik inte är något för dig" övergår mitt förstånd, särskilt som det, åtminstone ur min synvinkel, verkar vara något jag har fallenhet för. På 8 veckor har jag, på egenhand och med hjälp av YouTube, börjat lära mig spela melodier, enkla komp, om jag tar det lite sakta klarar jag att spela Hallelujah med arpeggio, även om det inte är i full fart än. Jag vet att jag kan sjunga, eftersom jag sjungit i band tidigare. Jag kan spela gitarr.
Jag är förbannad helt enkelt, på kantorn vi hade i musik.
Det är en ilska jag har svårt att svälja faktiskt.
För om jag i vuxen ålder kan lära mig så här mycket, tänk vad jag hade kunnat lära mig som barn då... Gubbjävel.
Gillar
Kommentarer
-
Du tycks ha willpower och jag tror att du kommer långt och väldigt snabbt med hjälp av den - lycka till!
PS - Imagine Dragons är bara sååååå bra!
-
Imagine Dragons är väldigt bra
Och sångaren är en inspiration, på många sätt. Trots sina sjukdomar, Brechterews sjukdom och ulcerös kolit, så tränar han och låter inte smärtan stoppa honom. Trots diagnosticerad depression och ångest försöker han sprida glädje åt andra. Om inte det är en kämpe vet jag inte vad, istället för att rulla ihop sig i ett hörn och ge upp tar han fajten.
Det är sådan jag skulle vilja vara, en som sparkar motgångarna i tänderna och fortsätter försöka.
Logga in för att skriva en kommentar.