Nu är jag löjligt nöjd!
Det är roligt att känna sig stark.
Allt grävande i vad Mounjaro gör och inte gör jagade iväg mig till gymmet för att testa en för mig ny övning, och den tänker jag absolut fortsätta med.
I videon är det måttliga 40 kg, jag ökade till 50 och 60 senare och jäsicken så kul det var! Lite ovant, jag skulle t ex behöva tighta till latsen och hålla ihop överkroppen lite bättre (egentligen ska man tänka sig att man klämmer fast en apelsin i armhålorna, så att man blir stabil i överkroppen) men för att vara första gången?
Jättebra ju!
Ryggen är neutral genom hela rörelsen, stången åker upp och ner som en hiss utan att svaja.
Så fort jag fått träff på Gluteus Medius, så den håller knäna i herrans tukt och förmaning så blir det kanon.
Det är samma sorgebarn som alltid, men nu börjar det faktiskt kännas skillnad.
Jag gör samma saker som alltid, jag gör mina flerledsövningar, mina enbensövningar och mina balansakter, och har gjort sedan i november.
Så varför börjar det fungera nu? Varför börjar inflammationen i höften lugna ner sig nu? Muskeln har börjat göra sitt jobb, och smärtan har avtagit till ett lågmält bakgrundsmummel. Den har haft ett halvår på sig, vilken slump att den börjar lira när jag varit på Mounjaro i 4 veckor.
Eller?
Jag skådar inte given häst i munnen, jag försöker öka måttligt och göra mina övningar efter bästa förmåga. Om gluteus tänker börja lira helt plötsligt så är inte jag den som tänker klaga 
Om det har med medicinen att göra eller inte vet jag inte. Jag misstänker. Men jag vet inte.
Det skulle kunna hänga ihop med att jag sover bättre (på grund av medicinen iofs). Eller så är det en kombination.
Magen är lugnare, inga akuta behov som tidigare, och enda gången jag får ont är om jag äter för mycket fett.
Hela kroppen känns ... harmonisk.
Jag kunde komma hem efter träningen, äta lunch, ta en chokladshake och vara nöjd. För kroppen var lugn, den hade fått mat, och rejält med protein, och det var bra så. Jag började inte nosa efter mer eller nypa åt mig saker.
Jag kan till och med ha surdegsbröd hemma utan att gå hog-wild på det.
Jag, som annars har en enorm svaghet för just rågbröd från Finland, mycket barndomsminnen från när vi hälsade på mormor i Finland. Solig trygghet, doft av sauna, karjalan piirakka och lanttulaatikko. Och så mormors nybakade rågbröd. Med tjockt med smör. Sitta ute i solen med ryggen mot den solvarma stentrappan, titta på kaninerna och äta nybakat bröd.
Jag behöver inte redan från början stålsätta mig för att kunna lägga ifrån mig godsakerna, utan jag kan njuta av det och vara nöjd med det jag får.
Jag tror inte jag fattat förrän nu hur fruktansvärt mycket av min mentala kapacitet som gått åt till att hela tiden hålla emot, hela tiden kämpa mot mig själv och min egen biologi.
Det kanske inte är konstigt att jag tidigare, det första som hände, behövde en rejäl mugg kaffe för att alls fungera som människa? Nu kan jag faktiskt nöja mig med den där koppen på morgonen, och inte behöva dra i mig en hel kanna före elvakaffet för att orka.
Vad det än var som slagit knut på sig själv, vad det än var som inte fungerade innan, nog sjutton har medicinen fungerat. Den adresserade roten till mina problem, och allt det jag listade som problem var egentligen inte alls problem, utan symptomen.
Gillar
Kommentarer
-
Åh, vad gött det låter. Du är fantastisk. 👌👏
-
Duktiga du
-
Tack Bella50 och aregnisw
Logga in för att skriva en kommentar.