Nu är vi nog kompisar
Den här veckan började ju trevligt.
Vågen stannade på nytt lägstarekord idag, jag tror faktiskt att vågen lugnat ner sig nu och bestämt sig för att inte slå så vilt mellan ytterligheterna som den gjorde innan. Jag har inte ändrat rutinerna, så det måste vara tekniken som strulat.
Så här ska en vanlig dag se ut:
12.00 - Soppa och två skivor mörkt bröd med ost (cirka 400 kcal)
15.00 - Keso/kvarg-blandning (cirka 200 kcal)
18.00 - Middag, oftast en helvetisk massa grönsaker, mathavre/matvete/blomkålsris samt en proteinkälla (cirka 400 kcal)
20.00 - Keso/kvarg-blandning (cirka 200 kcal)
Det händer att jag glömmer det där sista målet. Lite oftare än vad som är bra till och med. Å andra sidan händer det lika ofta att jag ligger lite högre än de tänkta parametrarna, så jag landar ändå hyfsat nära 1200 kcal. Inte väldigt ofta kommer jag under 1 000 kcal och nästan aldrig över 1400 kcal, vilka är ytterligheterna.
Jag tänker mig nämligen 1200 som bullseye, perfekt, lysande, vinst. Det är inte så dumt att träffa den inre ringen, 1 100 - 1300 kcal heller, rätt bra jobbat faktiskt. Yttersta, 1 000 - 1400 är inte det bästa jag kan åstadkomma, men fortfarande godkänt. Men allt under 1 000 och över 1 400 är en bom.
På det viset kan jag tillåta mig att vara nöjd med min prestation, på samma sätt som jag kunde vara nöjd med mina tävlingar för det mesta eftersom jag alltid hade tre mål. Ett "ska klara" (som i "ska klara loppet, komma runt bara), ett "vore kul om" (t ex milen på en timme eller maran på 5 timmar) och ett "drömmål" (t ex milen på sub 55, maran på sub 4,5 h).
Det är inte ofokuserat eller svårt att ha flera lager av målsättningar, inte när alla drar åt samma håll. Tvärt om, det finns alltid ett mål som är tillräckligt nära för att jag ska kämpa lite extra, försöka nå det. Det finns nästan alltid något att vara glad för 
Jag är inte så lite förtjust i det där med mathavre för övrigt. Eftersom jag inte hittade kokt mathavre i listan fick jag experimentera lite, och efter lite kokande och testande kom jag fram till att 100g okokt havre blir en bit över 200g kokt. Det är väldigt mättande, så det går faktiskt inte åt så mycket som man skulle kunna tro, jag orkar sällan med mer än 30-40g kokt (ungefär en deciliter), oftast mindre. Om man inte kokar det för hårt eller länge så det blir gröt är det riktigt trevligt!
En annan sak jag kommit fram till är att mathavre är ju inte så dumt för hälsan. Det har kolesterolsänkande egenskaper, är proteinrikt så det förslår och är rikt på B-vitamin, magnesium, järn, fosfor och zink (och det brukar jag ligga lågt på, om jag inte äter multivitamintabletter).
Så förhoppningsvis har vågen hittat rätt nu, jag tyckte väldigt mycket om att se den välja mellan 83,8 och 83,9. Inte som när den var nyinköpt och vacklade mellan 85 och 86 kg, inte några hekto hit eller dit, utan den visste inte vilket kilo den skulle välja ens!
Nu stannade den på 83,9 kg men det är ny lägstanotering oavsett hur jag vänder det, och om den bara vacklar ett hekto hit eller dit tror jag den hittat sin plats i tillvaron.
Ha en trevlig vecka allesammans!
Gillar
Kommentarer
-
Det är mycket lättare att hålla sig mätt om man har mathavre på tallriken, tycker jag iaf. Det kan vara placebo, men jag tycker det mättar bättre än motsvarande mängd vanligt ris eller pasta (och man kan ju då passa på att fundera på hur mycket max 50g kokt ris eller pasta är)
Så jag får både hälsofördelarna av havre och står mig lättare, så pass lätt att jag får påminna mig om kvällsmålet för att inte hamna för lågt på kalorierna, det är rätt bra faktiskt.
-
ja mathavre har jag prövat är ok tycker jag. Blir ta de igen plus att stanna upp för mej gällande vissa saker. FIKA BRÖD
Logga in för att skriva en kommentar.