Nu grönskar det
I växthuset råder växtkraft och livsvilja så det står härliga till. Även utanför tar växtligheten fart, men det är ju som det ska vara. Jag tjuvar tomaterna dagligen och det känns som att jag nätt och jämt hinner med, och gurkplantan vill sätta gurka redan.
Jag borde kanske ta bort dem, så den får ägna mer energi åt att växa till sig lite?
Tomaterna blommar, det kan de hållas med. Det är de som överlevde köldgraderna. Kraftiga, mörkgröna plantor som verkar hittat en ny växel för de skjuter i höjden och blommar samtidigt.
Jag får skaffa gödsel, för nässel/maskrosvattnet hinner inte bli klart tills de behöver det.
Det är trösterikt och gå och pyssla i växthuset. Jag sörjer lite att inte pappa fick se det här.
Han hade fnyst åt stollerierna att betala så mycket för kragar i galvad plåt. Men han hade nickat godkännande åt ordningen, och kommit med gillande råd och tips om växtligheten (det närmaste han kunde komma att säga 'bra jobbat', han var en man som höll de mjukare känslorna långt inne).
Att gå igenom en människas kvarlåtenskap ... det är hemskt.
'Kasta', 'spara', 'sälj'. Är det allt vi blir till slut? Tre högar med lådor och kassar, och lite foton?
Vi firade en födelsedag i familjen i helgen, och inte helt förvånande gick jag upp i vikt av det. Grundreglerna har inte förändrats, bara för att jag medicinerar.
Och socker, i de mängderna åtminstone, är fortfarande triggande. Vet inte hur mycket som är mentalt, gammal vana, och hur mycket som är en verklig effekt av insulin/socker-berg-och-dalbana (det är exakt det där medicinen ska utjämna, men det finns nog gränser för vad den kan klara av).
Jag försökte fotografera ett av mina bin - men jag fick bara med hennes stjärt och pollenbyxa 
Jag blev glad över hur det växte i potatishinkarna.
Jag vet - vi odlar i hinkar? Vi bor på en gård. Vi borde kunna plöja upp ett potatisland och odla "på riktigt".
Om det inte vore för sniglar, grävlingar, vildsvin och allt vad det nu är för ena ...
Nej, nära husväggen, uppe på en bänk, långt från sniglarna och alla andra potatisrövare är nog enda stället vi får ha dem ifred. Särskilt från klöv-rövarna. 
Vildsvin är väl annars det enda vi inte sett på kameran som filmar gårdsplanen
Sköt om er. 
Gillar
Kommentarer
-
Oj vad mycket fint som växer. Här testade jag att odla kallt i år....och det är inte mycket som kommit upp än.
Att rensa i dödsbo är jobbigt på fler än ett sätt. Låt det ta tid. 💔❤️
-
Tack Bella50, det får ta tid. Vi har en hel garderob med pappas grejer som jag inte tittat i än. Det bär emot att slänga saker jag vet att han sparat på, men samtidigt ... varför i hela fridens namn behöll han uttjänta sågskyddsbyxor t ex. De är inte värda tyget de tillverkades av längre, de går inte att laga och de är för trasiga för att ha som vanliga jobbarbyxor. Just byxorna är lite lättare att kasta, men andra saker dyker upp som sätter mig i ett dilemma. Och då vet jag att han 'dödstädade' när han fick diagnosen och fortfarande "hade de flesta hästarna hemma" (hans ord, han hade humor runt det där så länge han var sig själv, jag förstod att jag förlorat honom när han slutade skämta).
Det tar sig, det är jag rätt säker på efter att ha kört ner en påse gamla frön i jorden i tron att "ett eller två tar sig nog" - de flesta var det liv i även efter många år långt efter bäst före-datumet på påsen. Så det är bara värmen som saknas (gissar jag)
Logga in för att skriva en kommentar.