icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5990648
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
31 augusti 2011 00:36
1

Nu ska jag sova gott

Har fnattat runt idag igen. Jag tror jag fått extra energi bara för att den sliskiga värmen försvunnit. Jag orkar mer, klarar mer och är piggare om dagarna än vad jag varit på flera veckor. Det bara måste bero på att det är svalare, drägligare. Jag får sova om nätterna, bara en sån sak!! Idag sprang jag också första passet sen maran. Gav mig ut medan solen var på väg ner, temperaturen sjönk snabbt och huden knottrades sig lite på armarna. Perfekt. Hög puls medan jag väntar på satelit. Förväntan? Drar iväg, benen hittar nästan omgående ett tempo de gillar. Det känns lätt. Jag försöker hålla bilden av VM-friidrottarna i minnet, hur lätt de flyger fram och hur fina löpsteg de tar. Tänker mer på teknik än fart, benen trampar på. Jag tittar inte på klockan, men jag vet när jag passerar en och två kilometer på rundan. Det känns som om det gått undan, jag tittar inte på klockan. Jag vill behålla känslan, oavsett om det verkligen går undan eller ej. Möter lite folk på väg hem eller bort, en del ser glada ut och är träningsklädda. Andra ser sura ut och har portfölj. [KURSIV]Tänk på löpsteget så att du helgar det. [/KURSIV]Försöker hitta någon form av balans i löpningen, det går bra bitvis. Glömmer av att sänka tempot i en av rundans värsta backar, pulsen rusar förstås men på andra sidan sjunker den igen. Alltid nått. Så, en och en halv kilometer hemifrån hittar jag steget. Utan ansträgning ökar jag farten. Benen flyger, avslappnat. Kraftfullt. Drar på sista 400, får upp pulsen ordentligt. Det finns där fortfarande, trots att jag vilat så länge. Benen minns. Hinner gå tio steg på sin höjd efter att ha stoppat klockan så är pulsen nere under 150 igen. Den faller som en sten, det är säkert bra. Bästa tiden för löpning närmar sig med stormsteg. Passa på att njuta av höstens klara och syrerika luft och rika färger om du kan. [FET]Jag vet att jag ska! [/FET] Sov gott ni som kan och får.

Kommentarer

  • 1 september 2011 08:02
    Korak
    Bra skrivet! Vad det är härligt när man hittar den där lätta känslan, när benen nästan springer av sig själva... :)

Logga in för att skriva en kommentar.