Nu tar jag fredag

Det blev en härlig dag till sist, morgonlöpningen gjorde underverk för humöret och energin. I vanliga fall på fredageftermiddagar brukar jag sakta med säkert säcka ihop som en ballong med pyspunka, paltkoman kommer smygande efter lunch och framåt 15 så där är jag snudd på medvetslös känns det som. Ögonlocken är blytunga och kroppen seg.

Men idag höll sig paltkoman på avstånd, energin tog inte slut på eftermiddagen som den normalt gör och humöret har varit på topp hela dagen. Jag vägrar tro att det är en slump. Men jag är som jag är, jag kommer förståss att testa det fler fredagar för att se om effekten blir den samma innan jag tillskriver morgonlöpningen några egenskaper. Men utsikterna är goda.

Däremot avstår jag gärna från ytterligare löpning idag, jag kutade helt enkelt för hårt imorse. Benen är trötta och imorgon hade jag hoppats på att kunna ta ett långpass i solen som SMHI utlovat. Nånstans mellan 2 och 3 timmar hade jag tänkt vara ute, vad det blir i distans vet jag inte riktigt. Det är så olika beroende på vilken form jag är i och vilket humör jag är på.

Fördelen med allt springande är förståss att jag kan äta gott och ganska mycket. Imorse stod vågen och darrade på 65,5 fast nu bokför jag snart bara om det verkligen händer något av intresse. Allt mellan 65 och 66 är acceptabel vikt. Över eller under kan vara intressant att notera, men så länge vikten håller sig som den gör tänker jag inte fylla i mer. Det blir bara en massa statistik i onödan. Jag tänker försöka slappna av lite i mitt förhållande till min vikt, något som inte alla gånger är helt lätt med tanke på att min kroppsuppfattning är ganska dålig.

Men det är sådant man kan jobba på. Det är, som tur är, inget som varar för evigt.