Ny vecka, igen
I Lördags var det en supertrevlig träff på Café Karla, som jag aviserat att jag skulle springa hem ifrån. Det gjorde jag också, men mitt lokalsinne gav sig till känns så jag sprang åt helt fel håll. Trots att jag tog mig god tid innan jag började, funderade och kollade runt noga noga. Nästan precis 180 grader fel blev det. 
Nå, jag trasslade mig fram till Hagaparken och genom Solna istället. Inte helt bekanta marker, jag har gått där några gånger bara så det blev lite nya vyer. Det blev dessutom nästan 6km kortare än jag hade tänkt mig, men på sätt och vis var det väl tur för knappt 200m från min "hemmalyktstolpe", den jag alltid stoppar klockan vid, högg det till i foten, inne i mellanfoten kan man säga. Inte hålfoten, utan högre upp, inuti på något skumt sätt. Samma fot som jag alltid har bekymmer med förstås, vem hade trott något annat? Jag modifierade löpsteget lite och fortsatte, och stannade ganska snart efter det och tänkte inte mer på det. Det var bara det där enda, inte särskilt allvarliga hugget.
Hela söndagen däremot blev jag påmind om foten, och vad det än är så är det lömskt. Det känns inte jämt. Men när det känns är det som ett riktigt skarpt hugg. Min första tanke, som alltid väljer det värsta jag kan komma på, var stressfraktur. Men borde inte en sån kännas i varje steg, inte bara vart 20:e eller så? Jag vet inte, jag har aldrig haft en fraktur av något slag, det är jag alldeles för försiktig (feg) för och jag har haft en sagolik tur. 
Hur som helst får jag se, idag har foten inte huggit en enda gång än men jag har inte heller försökt provocera den. Det som gör mig mest bekymrad är att det inte gör ont i vila, alls. Hur ska jag då veta när jag vilat klart foten? För jag hade ju givetvis tänkt vila bort smärtan, och sen börjar springa försiktigt igen. Jag kan cykla medan jag låter foten vila, eller styrketräna allt som inte involverar foten. Så det råder ingen brist på sysselsättning. Men utan en smärtsignal som kompass s a s vet jag inte när jag vilat klart. Vilket dilemma...
Nästa vecka kommer dessutom att bli början på en väldigt intensiv skrivperiod för min del, men det är övergående. Jag behöver sitta ner och grotta ner mig i en del texter som ska vara klara före den 30 november.
Det börjar snart bli dags för älskling att börja pyssla med ett experiment han gjort, likör av olika modeller. Jag är nyfiken så det kliar på hur det där blivit för vissa av burkarna har en nästan giftig färg. Jag tycker inte om sprit, men en liten likör till kaffet kan vara väldigt trevligt. Om det är bra smak på den. Den som ser mest fascinerande ut är Arionialikören, den har en riktigt djup blå-lila färg! Ogenomskinlig, djupt mörk färg. 
Vi, eller rättare sagt älskling, har tagit hand om låda efter låda med äpplen och gjort både äppelmos i burkar och nästintill osockrat äppelmos för infrysning. Så många kilo äpplen som vi fick från kolonin hade vi inte riktigt räknat med, men nu är det omhändertaget och klart. Tur att det är 11 månader till nästa gång... 
Nu kan jag börja försöka läsa in mig på hur man gör korv, för maskinen har förstås utrustning för det också och jag har velat göra det så länge. Jag vill veta om jag kan. Undrar om man kan köra en sån där rökgryta för spis och ha i lägenheten, eller om man får hem brandkåren på kuppen då? Jag hade inte tänkt konservera korvarna, bara ge dem en rökig smak och då borde en rökgryta räcka väl?
Jag drömmer om en liten stuga i småland fortfarande, och där tänker jag be älskling konstruera en riktigt rök. Men tills dess, tills vi kommit ner dit, får jag lösa saken bäst jag kan i lägenhet. I vår lilla stuga kommer vi antagligen att vilja ha en äppelpress också, så att vi kan ta tillvara all frukt. För vi ska förstås ha en stor trädgård full med fruktträd, har vi bestämt
Vår lilla stuga måste ha jordkällare, stort (jättestort) kök och öppen spis. Vi vet precis hur vår lilla stuga ska se ut, vi vet precis vilken det är - när vi ser den. 
Gillar
Kommentarer
-
Jag blir alldeles varm av din beskrivning på hur din drömstuga skall se ut😄 Ni hittar den säkert och ni kommer att trivas i den med ert pysslande😊
Var försiktig med foten! Håller med dig stressfraktur är det knappast för då kan du nog inte stiga på den. Men var uppmärksam på annat.
Jag sitter just nu tejpad från foten till knävecket bakpå benet på grund av att jag nästan slitit av Akilles senan. Den är trasig på ena sidan. Det hände sista veckan i september, inte sådär plötsligt utan lite smygande det två sista träningspassen före mitt sista millopp den här säsongen. Loppet kunde jag inte springa på grund av smärtan. Jag vilade och var övertygad om att det ger sig. Vilan lyckades jag hålla sådär och 3 v senare var jag tvungen att söka hjälp hos en sjukgymnast spessad på idrotts o belastningsskador. Resultatet blev en "utskällning", behandling, tejpning och träningsförbud.
Nu på onsdag skall jag dit igen och då tar han bort tejpen, behandlar och ev tejpar igen. Han hotade med att jag förmodligen inte kan springa för jul. Trots allt är jag glad att den inte gått av, det hade varit betydligt värre.
Såååå sköt om dig!
-
Oj fy vad läskigt Tita! Det var en sån skada som satte stopp för Kajsa Bergqvists karriär, om jag inte minns fel. Det är allvarliga grejer! Jag håller tummarna för goda besked på onsdag för oss båda, då har jag också tid!
Jag har skrivit ner en lista som jag tar med till min naprapat, så får vi se vad han säger. Några teorier har jag men jag vet inget egentligen. Jag är inte trycköm heller, det läste jag att man ska vara. När jag inte provocerar foten vet jag knappt vart det onda sitter, men om jag trycker på mellanfotsbenen (man kan ju leta rätt på dem med fingertopparna) och följer dem från fotryggen där de börjar och ut till tårna så är det inte värre än vanligt. Någon "distinkt och tydlig smärta vid palpation" kan jag inte producera.
Det skulle kunna vara resterna av en felstigning från i torsdags, jag snubblade omkring i terrängen och kan ha klivit snett kanske? Eller så klev jag lite värre på någon rot än jag tänkte, jag vet att jag klev på rötter några gånger som gjorde lite ont. Nåja, han kan det där med ultraljudsundersökningar så de får väl ta en titt och ge mig instruktioner. Det är sällan man får träningsförbud av Access, men jag kanske får lite vettiga rehabövningar som kan hjälpa mig vidare?
-
Huvva ...det verkar ju "livsfarligt" att springa ju....😬😧🤔😲
Jag håller mig till mina promenader. Dom är bättre än inget för mig.
Krya på er båda två nu...så ni kan fortsätta kuta runt i naturen.
LadyG du behöver en GPS med dig. 😆
-
Det var också det han trodde först då han intervjuade mig....att jag stigit fel.
Det är inte det första vi tänker på då vi springer..... hur vi stiger eller vad vi trampar på, inte just då iaf.
Du kan ha en begynnande inflm. i hälsenan på gång eftersom ditt onda är så ospecifik ännu??! Vi belastar ju många ggr kroppsvikten då vi springer trots bra skor. Bra att du får gå och visa den. De vet så mycket om våra muskler, senor och ben att jag blir impad.
Hoppas att det inte är nåt som blir jobbigt!
-
Bella50: Så farligt är det inte att springa, fast jag är försiktig. Jag vill inte chansa
Jo, jag har en app som spårar mig och skickar min position till mannen i mitt liv, så springer jag väldigt vilse kan jag ringa honom och fråga vart jag är. Men då ska jag vara rejält vilse
Man får se mycket nytt om man inte är helt navigationssäker
Tita, hälsenan tror jag inte det är, det är i mellanfoten det känns om det alls känns något. Ingen värme, ingen svullnad, ingen rodnad någonstans. Måste belasta framfoten rätt hårt för att kunna provocera fram det onda, typ hoppa på tå (på ett ben alltså). Obegripligt, för av tio hopp kanske det är ett på sin höjd som smärtar, om än rätt rejält.
Men de reder säkert ut vad det är, om det är någotSenast uppdaterad 24 oktober 2016 18:24
-
I "hörnet" mellan 6:an och 7:an, där ungefär tror jag det är. Mellan 3:e och 4:e meta-vad-de-nu-neter-benen (de där gula) i mellanfoten eller kilbenen längre in, osäker faktiskt.
-
Utan att riktigt veta kan det vara att du har landat på utsidan av foten för mycket då du sprang i terrängloppet. Det skulle kunna stämma utifrån var du har ont. Men som du skriver så får du veta på onsdag.
Jag måste skaffa mig en hälförhöjning tills jag börjar röra på mig igen. Hälförhöjningen gör så att jag inte töjer för hårt på Akilles senan. Han påpekade också att det ev behövs ett stöd för att förhindra utåtrotationen. Han sa inte var jag får ont om jag inte har det stödet men av din bild skulle jag kunna tänka mig att det kan vara just där. Nästa gång jag går dit så måste jag ta med mina springskor för han vill kolla hur de sitter.
Ja, ja det här är en hel vetenskap men det blir nog bra😀😄
Vi avvaktar onsdag!
Ps skulle bara tillägga ....låt bli att hoppa nu innan du vet vad det är😉😄😄
Senast uppdaterad 24 oktober 2016 19:50
-
Det är inte osannolikt, jag har en kraftig tendens att springa på utsidan av foten. Så pass t om att jag får blåsor på lilltån ibland för att jag kliver på den. Jag ska komma ihåg att berätta det för naprapaten på onsdag, det är nog i högsta grad relevant faktiskt.
Oj, men då borde högklackat nästan vara fotriktiga för din del under en period nu väl? För då går man ju med foten i ett sånt läge att akillesenan inte sträcks ut alls väl?
hahahaha ja jag tänker då inte hoppa och studsa mer än nödvändigt, fast jag har just cyklat 90 minuter istället och kollat på Dr Who.
Det kändes inte alls i foten, inte en enda gång -
😄😄😄hahaha..... högklackat 😖 Då skulle sjukgymnasten få nåt ännu värre att ta hand om!!!! Jag kan inte röra mig i såna skor, skulle jag ha det är det nog bara "sitta stilla skor"
Pepp på dig!
-
Hoppla, då skippar vi dem
Ja såna skor skulle man ha! Pepp på dig också!
Logga in för att skriva en kommentar.