Överraskad

Jag överraskade mig själv igår, dels genom att följa min kur till punkt och pricka men också med träningen. Detta med kosten, ja. Jag minns ju hur de två tre första dagarna kändes förra gången.

Jag frös i och för sig lika mycket nu som då, men den längtan jag led av förra gången har än så länge i stor utsträckning inte infunnit sig. Inte än i alla fall.

I måndags gjorde jag i och för sig ett medvetet avsteg från dieten och smakade på osten vi hade köpt, givetvis på rostat bröd eftersom det var till det vi köpte den.

Så det kan vara så att det inte händer något spännande på den fronten förrän imorgon?

Min Garmin kommer med förslag på hur jag borde träna, jag vet inte om det är en inställning jag gjort eller varför den försöker lura ut mig titt som tätt men igår for fan i mig.

Jag följde Garmins råd, lite lätt road för innerst inne tänkte jag att "Skoja inte Garmin, tröskepass nu? Så här nära efter ett 6-timmars?" 

Jag passade på medan Paula och maken var på hennes gympa, och cyklade till gymmet. Rev av tröskelpasset, till Garmins förtjusning, och gissa om jag blev förvånad. Det gick alldeles utmärkt?

Jag blev otroligt förvånad över detta. Vad vet Garmin som inte jag vet?

Bild: Garmin visar en massa spännande saker. Den vet väldigt mycket.

Det tyckte jag skulle ge mig ut idag med, 37 minuters "bas" i 10 min/km (dvs för mig rask promenad). Det är inte omöjligt att jag försöker. Jag skulle hinna knappt 4km på en sådan runda, det skulle kunna räcka att ta en vända genom samhället faktiskt.

Fast jag tror att jag håller lägre puls om jag joggar så sakta. För mig är det jobbigare att gå fort än jogga sakta, fastän det rör sig om i stort sett samma fart.

Nästa vecka, på målarkursen på tisdag, ska vi ha utställning på Studieförbundet. Jag bör väl välja ut några alster jag kan tänka mig att visa upp, Kerstin Thorvall t ex är jag ju lite nöjd med. Läskigt och roligt på samma gång.

Har ni vägarna förbi Vetlanda kan ni ju kika in då?

Var rädda om er!

På återseende