Överraskning

Jag fick en överraskning när jag ställde mig på vågen idag, med tanke på träningsvärken borde jag vägt mer men jag vägde bara 63.9kg och sen förra måndagen är det -0.6kg. Vikten har hoppat hysteriskt under veckan men det är inte så konstigt, jag har haft en intensiv vecka. Vilodagen idag ska jag ta till vara, så fort jag gjort alla måsten. Hur kommer det sig att disken aldrig tar slut...*suck* Ibland blir jag verkligen less på hushållsarbete. Det tar ju aldrig slut? Bäst man städat i ordning så det är så där fint som jag tycker om att det ska vara så kommer det smuts och stök farande, som på beställning. Nåja, det är inte midsommar jämt så jag får väl göra ett ryck. Man kan ju inte möta midsommaren med ett stökigt hem. Endera dagen ska jag göra ädelostfyllda, baconlindade kycklingbröst med klyftpotatis, det är så gott! Jag får väl tajma in det en dag då jag behöver mycket kalorier för det är ingen smalmat direkt, men det är gott! Man kan ju inte offra allt man tycker om bara för att man vill gå ner i vikt, det gäller att planera om lite. Jag skulle bli väldigt dyster om jag inte fick ädelost, men jag kan inte äta det jämt. Det slutar inte bra. Men som extra guldkant på tillvaron, som en liten lyx ibland efter en lång arbetsvecka fungerar ädelosten bra. Just återhållsamheten tror jag gör att jag njuter mer av min ädelost nu än tidigare, när jag åt för mycket och för ofta. Det är svårt att förklara, men man bygger upp en förväntan som fungerar som krydda också när man gått och väntat på en god ost, eller vad det nu är man tycker om. Julafton hade inte varit så speciellt om vi hade firat det varje dag. Kräftpremiären var speciell så länge den fanns (jag håller på den fortfarande). Jag tror den här typen av väntan, längtan är nyttig. Annars blir man blasé och slutar uppskatta det goda i livet.

Kommentarer

17 juni 2013 10:29

stea

Grattis till viktnergången... och jag känner ighen det där med att sysslorna aldrig tar slut... har själv måga måsten att ta i tu med

Logga in för att skriva en kommentar.