Påsar, cykel och vikttankar
Vågen var fortsatt samarbetsvillig, -0,2 kg idag med vilket gör att jag nu faktiskt har gått ner 15,1 kg sedan jag tog tag i livet igen 
Jag höll mig till planen igår, trots att motionshojen gjorde mig grymt hungrig faktiskt. Det kanske inte är så konstigt, den dryga timmen förbrände 519 kcal enligt Garmin (nästan 700 påstod cykeln, men DET tror jag inte på, cykeln vet inte vad jag väger eller vilken puls jag har eller nått - men det vet klockan)
Det var tur att jag tog mitt pass så tidigt att jag hade tre påsar kvar. Då kunde jag ta en shake direkt efter träningen och duscha, sedan middagspåsen. Sedan lugnade sig kroppen, och kvällspuddingen var riktigt mysig. Jag satt under en fil och spelade lite konsolspel, vilket gjorde att det tog en timme att få i sig puddingen - ett rekord det med!
Jag vet inte vad hemligheten är, om det är vattnet eller ljuset eller vad men plötsligt bara fungerar det igen. I ett par veckor låg jag kvar mellan 89 och 88 kg, stenfast.
Förvåningen är lika stor varenda gång, fortfarande, när jag kliver upp på vågen och den visar under 88.
Det stod 85,9 kg i morse. Jag har inte ens hunnit med att fatta att jag äntligen väger under 88
Ge inte upp, vad ni än gör.
Det kan ta flera dagar, i mitt fall ett par veckor, innan kroppen är samarbetsvillig och fogar sig men den gör faktiskt det - förr eller senare.
De är inte så illa, de nya recepten från Modifast, om man får gå lös på dem med kryddor. Det blir tillfredsställande, utan att locka mig till excesser kan man väl säga. Som Bolognesen, med lite extra chili, vitlökspulver, lökpulver, spiskummin, svartpeppar, cayenne och eventuellt oregano - då blir den riktigt god faktiskt. Och samma sak är det med sopporna, man måste krydda dem extra för att de ska 'lyfta'.
Apotekets lingonpulver i vaniljpuddingen är väldigt gott, det ser lite skumt ut men den är faktiskt godare än chokladpuddingen. Den piffar jag upp med lakritspulver, bara pyttelite typ en halv tsk till 2,5 dl vatten och en påse choklad.
Man får bli kreativ inom ramarna för utmaningen helt enkelt. Det jobbiga är att orka träna när man bara lever på 1000 kcal / dag men utan styrketräningen är det muskler som ryker först, så det är bara att göra sitt bästa.
Planen är att göra som Modifast föreslår, när jag kommit ner till 'övervikt' och börja fasa in vanlig mat. En måltid i taget. En vecka för varje ny måltid som läggs till, tills jag har släppt påsarna helt, och då ska jag förhoppningsvis fortsatt att gå ner i vikt men saktare under tiden.
LCD-dieter används som en del av behandlingen på Sahlgrenska, då kan det inte vara skadligt (om man följer planerna och reglerna dvs). Jag fattade beslutet att det är skadligt att stanna kvar på fetma grad 2, det var där jag började för ett år sedan. BMI 39,4 är verkligen inte något man ska vara nöjd med, det i sig är en hälsorisk.
101 kg på mina 160 cm är ... Mycket.
85,9 är inte alls lika mycket.
Jag sover bättre, färre andningsuppehåll. Lägre blodtryck, lägre puls. Kroppen känns lugnare, mindre ansträngd hela tiden. Det till och med påverkar humöret, att jag inte väger över hundra kilo längre. Jag är gladare, mer energisk, orkar mer. Kläderna sitter bättre, och sämre.
Nästa mål är att komma under 80 kg. Jag ska ta det försiktigt med löpningen tills dess. Crosstrainer, cykel och styrketräning däremot är okej. Färre jobbiga stötar, men jobbigt och utmanande ändå.
Jag längtar fortfarande efter det där kostschemat jag nämnde i bloginlägget Ja jösses så jag kan - Matdagboken förresten
Man kan väl summera det med att jag kom fram till att "Mat är gott, men leva är godare".
Gillar
Kommentarer
-
Plötsligt minns jag din profilbild från förr.. En ung kvinna fotograferad bakifrån, springandes med lång vacker fläta på ryggen.. Tänk - snart är du där!
-
PS. Tagit tag i livet och gått ner över 15 kilo! Säger bara Wow med applåder!
-
Tack BirtheX
Det är min profilbild på Facebook nu som påminnelse vart jag är på väg. Bilden är från 2012, då trivdes jag med mig själv och min kropp. Jag har för mig att det var det året vi träffades och fikade, Karla Café? Det kan ha varit 2013 också, jag var lycklig och nöjd då med
Jag har träningskläderna på en galge på väggen, så jag ser dem varje morgon när jag stiger upp. En påminnelse om vad jag strävar efter.
Jag närmar mig, lite varje dag.
-
En verkligen inspirerande text! Du är en inspiration,Tack. Jag behövde den just nu då det verkar som om min kropp inte riktigt vill så som jag just nu, trots att jag följer alla planer och är ståndaktig.
Där ser man hur målmedvetenhet och självdisciplin tillsammans med en självvald strategi och matregim ger resultat. BRAVO!
-
Du har mina fulla sympatier, MAS63. Det är jobbigt att veta att man gör allting rätt utan att få de resultat man förtjänar, men de kommer. Jag trodde inte det själv till slut, jag började tro att jag skulle bli tvungen att leva på påsarna för att ens hålla vikten men det var ju inte ens i närheten av sant! Det var ju bara kroppen som var motsträvig och Jante som viskade otrevligheter. Tro på dig själv, på din strategi och på din styrka. Du fixar det här!
-
Hejar på dig jag med...👏👏✌️
-
Tack Bella50, du är klippan som Matdagboken vilar på, vet du det?
-
Nä, DET visste jag INTE... 😲. Och förstår det ännu mindre. 🤔
Har ni träffats på Karla cafe' innan VI gjorde det?
För det måste ha varit 2016 eller nåt. Jag gick med i Md jan 2015
Senast uppdaterad 23 februari 2025 13:00
-
Håller fullständigt med LadyG här!
-
Bella50, jo men du är en klippa
Nää, men jag med årtal vet du... Jag är inte alls säker på min sak, jag bara mindes att jag var lycklig men vilket år? Jag har tydligen varit lycklig i många år om jag kan blanda ihop dem
Tack MAS63!
-
Ha ha, haaa... DET var ju positivt.
Jag minns att du kom i dina nya träningskläder. Din O skjutsade dig dit... DU skulle springa hem... OCH sprang Fel... 😲
-
2016? Nä då var jag inte form alls - måste väl varit 2015 ändå väl?
-
Bella50, ja jag sprang bra mycket längre än jag hade tänkt mig
Jätteroligt!!!BirtheX, du menar att det kanske är tioårsjubileum?
Logga in för att skriva en kommentar.