LadyG tar nya tag!

16:8 5998327

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

7 april 2012 18:37

Påsklöpning

Vilket härligt långpass jag fick till, 28,5km på 3:21:15 är en förbättring med tio minuter sen förra gången! Idiotisk maxpuls dock, 196, jag måste varit för torr i början för första kilometern när den noteringen kom gick verkligen inte så fort att jag förtjänade den pulsen. Men resten av passet mätte den bra, så jag kanske borde fuktat pulsbandet innan jag gav mig ut. Än har de inte slagit på vattnet vid Bromma kyrka noterade jag. Enstaka besökare var på plats annars var det fridfullt och lugnt att springa idag. Första timmen sprang jag i princip och bromsade tyckte jag men det gjorde jag nog inte eftersom jag snittade 6:40/km första timman. Andra timman snittade jag 6:55/km, den sträckan går från Brommaplan och i stort sett hela vägen till St Eriksvägen, alldeles inne i stan, ett stenkast från Kalabergsviadukten. Den här gången noterade jag att Drottningsholmsvägen lutar ju svagt uppåt i stort sett hela vägen i nästan 4km, från Brommaplan till Tranebergsbron. Sen kommer bron. Sista hela timman sjönk tempot betänkligt till 7:30/km, här har jag en del att jobba på ser jag. Jag tror jag kan göra en hel del tidsvinster här, särskilt som snittempot sista 20 minutrarna ökade till 7:00/km så det fanns ju kvar att tulla av trots allt. Det kändes väldigt bra dock, stabilt och lugnt. Det jag misstänker att jag blev trött i var psyket snarare än fysiken, faktiskt :-)

Kommentarer

7 april 2012 18:43

tolwyn

Jag blir trött i benen och får blodsmak i munnen bara jag läser din träningsrapport. HUA! Du kan ju testa att ta på pulsbältet några minuter innan du går ut, brukar jag göra och jag får inga konstigheter med mitt bälte :D Sen att det går fortare sista biten är inget nytt... När jag sprang milen igår så gick sista kilometern 30 sekunder snabbare än första.... Trötta ben vill hem och mysa ;)
7 april 2012 18:50

LadyG

Jag brukar hinna ha pulsbältet rätt länge, jag är en sån där som är långsam iväg. Det är alltid nått jag måste fixa :-) Jo, man ska vara bra trött för att inte orka öka på slutet,, till och med på 24-timmars börjar det gå fortare när det är mindre än en timma kvar på tävlingstiden. Det är rätt fascinerande att se faktiskt :-)
7 april 2012 22:46

Foxy

Grymt bra! Du är i bra form:-)
7 april 2012 22:50

Cocoros

Åhh... du är min stora inspiration! Hur länge har du sprungit, alltså när började du? Hur hittar du motivationen att springa så länge som mer än 3 timmar? Får jag dessutom fråga vad du har i bmi? Kram till dig grymma LadyG! Du är verkligen en inspiration för mig!!
8 april 2012 00:33

LadyG

Tack ska ni ha, så gulliga ni är! Cocoros, jag har sprungit i ~4 år. Började med Vårruset, sen blev det Växjö marathon ett halvår senare. Har aldrig trott på det där med att "det går inte" eller "det kan man inte", hur vet jag att jag inte kan om jag inte testat? :-) Jag tror jag har 27 eller nått sånt i BMI, det är en av de där sakerna jag inte bryr mig så mycket om. När jag inte har träningsvärk i hela kroppen väger jag cirka 68,5kg men jag kan pendla ganska friskt mellan 67 och 69, det bör väl bli BMI 26-27 nånting? Är man lite tyngre löpare får man vara mer noga med återhämtningen, styrketräningen och utrustningen bara. Inte fuska och köpa billiga skräpskor, inte fuska med maten eller sömnen. Lätta löpare frestar på kroppen mindre och kan slarva mer, det utrymmet har man inte om man väger en del. Men vet man det, och tränar klokt utifrån sina förutsättningar tror jag att nästan vem som helst som är frisk och fått ha hälsan kan klara ett marathon. Det svåra är inte att springa i tre timmar [KURSIV]egentligen[/KURSIV], det svåra är att acceptera att det går. Med lite bra musik och en massa saker att fundera över medan man springer klarar man mycket :-)

Logga in för att skriva en kommentar.