Periodisk fasta

Läste i http://avidityfitness.net/2008/01/12/interview-martin-berkhan/ (en intervju om Periodisk fasta). Periodisk fasta låter mer dramatiskt än det är, tycker jag. För det man egentligen gör är strunta i att äta på förmiddagen och vid lunch, kvinnor klarar en fasta om cirka 14 timmar enligt intervjun medan män klarar mer, hela 16 timmar. 

Nyfiket grävde jag vidare och hittade en beskrivning som, bortsett från språket, hade kunnat vara min egen:
"Some people may feel differently. Maybe they feel "just right" after a small meal every so often, and maybe they maintain a low body fat doing just that. But I never really felt satisfied with that approach. I always failed when I tried, and I tried for years. I did 5-6 meals of 400-500 calories or so and still felt like I was dieting. Sooner or later I'd blow my diet and overeat (a lot).

I prefer to eat big. When I eat, I eat. When I don't, I don't. That's how I'm wired and trying to fight against my natural inclinations always caused me to fail."
http://leangains.com/

Jag har inget emot att gå lite småhungrig om jag vet att jag får äta mig mätt och nöjd när jag väl äter.

Lyle McDonald, vars texter om träning jag redan läst och gillat (och anammat en hel del av hans principer), skriver att:
"I personally consider 3-4 meals/day a workable minimum for most, 3 meals plus a couple of snacks works just fine too. High meal frequencies may have benefits under certain conditions but are in no way mandatory. And, in case you missed it the first time through: eating more frequently does NOT, I repeat DOES NOT, ’stoke the metabolic fire’."
http://www.bodyrecomposition.com/research-review/meal-frequency-and-energy-balance-research-review.html

Det finns alltså inget som säger att jag måste äta så där ofta, oavsett vad Livsmedelsverket påstår.

Det var Livsmedelsverkets råd om saltintag som fick mig att drabbas av saltbrist under ett marathonlopp. De påstår att vi får i oss för mycket salt. Jag trodde i min enfalt att det gällde marathon- och ultradistanslöpare också och fick lära mig den hårda vägen att man nog måste tänka själv.

Jag lyssnar inte så mycket på Livsmedelsverket längre, kan jag väl tillägga. Inget av deras råd har fungerat för mig.

Nej, jag struntar glatt i SLV och kör mitt eget race faktiskt.