Proppen gick ur
Igår satt jag med en kursuppgift hela dagen i stort sett. Svettades, brottades och bråkade med den tills jag hade huvudvärk på kuppen. Vi skulle skriva haiku och senryu (haiku handlar oftast om årstid, senryu har ofta något humoristiskt om människan eller hennes beteende istället annars är det ungefär samma versmått).
Nu känner ni säker mig vid det här laget. Får jag en uppsättning instruktioner försöker jag följa dem så väl det bara är tekniskt möjligt. Jag började alltså att läsa på om haiku och senryu på lite mer officiella ställen än vår skrivhandbok, som jag tyckte lämnade väldigt lättvindiga instruktioner till en konstform som funnits i flera hundra år.
Efter ett tag förstod jag varför handboken valde den vägen, för den japanska haikun omges av en väldig mängd regler. Jag fick sortera bort de som är omöjliga, t ex att den ska skrivas på en rad uppifrån och ner, och allt som har med kanji (teckenuppsättningen) att göra. Till slut hade jag kommit dit hän att jag hade en uppsättning regler. De blev fasligt lika de skrivregler som jag senare återfann hos Svenska Haikusällskapet. Tänk om jag hade kollat där först!
Alltså, för den som inte minna riktigt vad en haiku är så ska formatet vara ett maximalt antal stavelse per rad, 5-7-5, och det ska finnas en årstidsmarkör i haikun, det behövs inte i senryun. Senryun, som kontrast, bör ha ett stråk av mörk humor, cynism eller ett roat iaktagande av människan och hennes kortakommanden.
När jag fångar,
Rånaren,
Min Egen Son,
– Karai Senryū, 1718–1790
Vårvindar,
slottet uppenbarar sig
ovanför tallen
– Masaoka Shiki, 1867-1902
Jag brottades med det där, japaner är ett komplicerat folk och de kan verkligen konsten att komplicera saker ytterligare, som om det inte vore svårt nog att uttrycka en känsla eller beskriva en sak eller situation på tre rader med bara några få stavelser. När jag var klar gav jag mig ut och sprang, sent om sider.
Det var då jag borde ha kommit ihåg det jag läste i boken "Hjärnstark". Författaren och överläkaren Anders Hansen nämner det i artikeln från Yle:
"De lät studenter göra kreativitetstester efter att ha promenerat, och så jämförde de det med studenter som gjorde samma test efter att ha varit i vila.
– Och då såg man att de som hade promenerat hade mer än 50 procent bättre resultat timmen efter promenad, och det är egentligen helt ofattbara siffror.
Han preciserar ändå att effekten på kreativiteten är kortvarig och verkar hålla i sig i maximalt ett par timmar."
Jag kunde ju inte springa en kilometer utan att hjärnan spottade ur sig i stort sett korrekta haiku och senry om allt möjligt jag råkade få syn på.
Nu ska jag inte svära på att de höll någon slags kvalité, men bara fenomenet kändes väldigt speciellt. Att gå från att behöva brottas med orden till att de kommer farande objudna och så gott som självmant formar sig i rätt struktur. Det var en första gång för mig.
Idag har jag träningsvärk. Ingen specifik stans, utan mer som en generell ömhet i hela kroppen. Marklyft, har jag lärt mig, gör sådana saker. Jag tangerade ju trots allt personbästa i onsdags så det är inte konstigt att jag är mör nu. Det är som det ska vara. Dagens styrkepass kommer att hålla sig inom det rimligas gräns, inga ökningar den här gången, så det kommer att fixa sig.
Med tanke på hur tiden i månaden och träningsvärken samarbetar borde jag kanske inte ställt mig på vågen idag. 77kg, det är +1,2kg på två dagar 
Nu ska jag ska fortsätta med mina dikter och se om jag kan få ur mig några som går att lämna in! Allt gott, ha en trevlig helg allesammans.
Gillar
Kommentarer
-
Vad kul
Jag hade en precis sån där japansk-poesi-period för ett par år sedan. Och just som du säger, så flödade det fritt i skallen när jag knatade runt på mina dagliga promenader. Finns en lite yngre variant som heter Lune också. Ännu färre stavelser. Jag har en bra sammanfattande pdf-fil, men du har nog koll på allt nu ändå. Jag kan ju ändå inte skicka den till dig inifrån MD antar jag.Nu vet jag en som kommer att få ett haiku-återfall på eftermiddagspromenaden
-
Mycket stötte jag på men inte den faktiskt
Haikuåterfall kan vara roliga! Man vet aldrig vad som dyker upp! Jag ser däremot fram med blandade känslor emot att skriva sonett på jambisk pentameter
Det kan antingen bli jätteroligt eller plågsamt.Får sitta och ladda upp med lite Shakespear antar jag
-
Låter komplicerat i mina öron...🥴
-
Det är som med matlagning, det till synes enkla är oftast det svåraste
-
Hjärnstark är en fantastisk bok. Känner mig handikappad även i huvet nu när jag har ont i knät och inte kan gå mina långa promenader. 😩 Det är magiskt det som händer med tankarna när man varit igång fysiskt utomhus en stund.
-
Jag hoppas de får ordning på ditt knä snart seglar67! Det är inte alls roligt att inte få gå som man vill, när man vill. Jag förstår dig till 100%, jag hade också känt som du i dina skor!
-
Tack LadyG!😘
Logga in för att skriva en kommentar.