Räknefel
Det blev ett rejält räknefel idag när jag skulle springa min runda, tanken var 26km (en ökning med måttliga 2km sen förra gången) och jag hade en runda jag sneglade på som enligt mina anteckningar skulle vara 28km. Jag tänkte mig att jag kanske kunde greja det, om jag tog det piano i borjan.
En ökning med 4km är ju inte så mycket, så jag gav mig ut. Nu är det ju bara så att jag är rätt bekant med just den här vägen, så jag började ganska snart ana att jag kanske räknat fel. Men jag är så dålig på matematik när jag springer att jag tappade bort mig innan jag kom fram till något. Ju mer jag räknade ju fler alternativ kom jag fram till.
Men efter 23-nånting kilometer kom jag till ICA Maxi i Solna och där vet jag att det är 6,5km hem närmaste vägen som jag hittar. Jag tog en plopp-paus och funderade på tillvaron, en 25g chokladgodis går rätt fort att gnaga i sig. Trots taskig uppladdning, jag tog en ostfralla innan jag sprang ut bara, och nästan ingen energitillförsel under passet (om man bortser från två 25g chokladgodisar) så kändes det rätt okej.
Tuffade på, och funderade på om vätskeryggan läckte, för jag var dygnblöt på ryggen. Men jag räknade ut, och det tog mig nästan 5km, att det inte kunde vara ryggan eftersom jag var blöt så stor jag var. Vätskeryggan skulle omöjligt kunna läcka så illa att jag blev blöt om bysten och magen, och så stora hål i hakan har jag inte när jag dricker. Det var helt enkelt jag som svettades som en vattenspridare, det var lite varmare än jag trodde så länge solen var framme och då svettades jag, men eftersom jag sprang in i skymningen och natten hann det bli rätt kallt och då blev allt det blöta kallt.
Jag älskar att springa in i skymningen, från sol och dagsljus in i nattmörker. Det är väldigt speciellt på något vis, nästan lite mystiskt och magiskt. Idag förstärktes den känslan av att Spotify slumpade fram Jon Henrik Fjällgrens "Jag är fri" precis när jag passerade ett avsnitt av banan som går en bit från bebyggelse och bilvägar. Lamporna höll sakta på att tändas mellan träden och mörkret var lite djupare på gång och cykelbanan jag sprang på än den varit vid bilvägarna. Just där och då kändes det som att jag förstod. Jag, som inte kan ett jota om samisk kultur och ännu mindre om jojk!
Långdistanslöpning bjuder på spännande upplevelser och äventyr. Det blev 30km på knappt 3,5h till sist och jag är rätt tacksam för att jag tog det piano i början så jag slapp bli trött och tung på slutet. Det var rätt skönt att krypa ner i ett varmt bad sen ska jag säga :-)
Gillar
Kommentarer
-
Då har du sprungit från Stockholm till Södertälje. Inte illa🗽
-
Är så impad av er långdistanslöpare...blir sugen på att jobba på med min löpning och se om jag klarar det samtidigt som det känns omöjligt....Är så lycklig de gånger jag inte avlider av en mil
Sen har jag ju mina eländiga knän
som oftast bara tillåter 5 km utan att bråkaUnder dessa långdistansturer så tar du pauser från löpandet ? Tänkte på ploppätandet
-
Vid något tillfälle åkte jag och två vänner till Järna och sprang till Hornstull, det visade sig vara ungefär 6 mil den väg vi valde och tog hela dagen men vad kul vi hade! :-)
Under de riktigt långa passen stoppar jag klockan för toabesök, matpauser osv, det är ju löptiden som är intressant (totaltiden ink pauser får jag ändå, i Garmin Connect) när jag ska analysera passet sen.
Jag tror att om man styrketränar och trappar upp försiktigt kan det nog gå att öka distansen ganska ordentligt. Det gäller bara att våga springa sakta nog, inte gasa på för mycket när man är pigg utan spara på krutet. Som en raket: om man bränner av allt bränsle på en gång får man en imponerande smäll. Fördelar man det över lite längre tid lämnar man omloppsbanan :-)
Logga in för att skriva en kommentar.