icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5997142
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
16 februari 2013 12:31
15

Ras

Nu är jag nere på 68,8kg. -5,6 på 7 veckor. -0.4 över natten. Det kan bero på min tappade aptit, antagligen. Jag försöker äta ändå men får jag inte träna bygger jag inte upp någon vidare aptit och läkarna får säga vad de vill om kortison ("[KURSIV]det kan vara aptitstimulerande, bara så du är beredd på att gå upp lite i vikt"[/KURSIV]), jag har helt tappat intresset för att äta. Pipet är kvar i örat, men det var starkare igår och mer hysteriskt. Idag är det lugnare, när jag vaknade hörde jag det inte alls. Det känns som att pipet blir intensivare när blodtrycket stiger, eller om jag anstränger mig vilket förstås utesluter all form av träning. Jag vill inte skada mina öron om jag kan undvika det, det kanske inte är säkert att helvila hjälper men jag måste ju försöka. Annars kommer jag att förbanna min dumhet resten av livet.

Kommentarer

  • 16 februari 2013 12:51
    Var rädd om dig.
  • 16 februari 2013 14:42
    ta hand om dig vännen, krya på dig! kram
  • 16 februari 2013 14:45
    Tack för er uppmuntran! Man blir onekligen lite dyster när det händer så här allvarliga saker, det är inte lätt att försöka hålla humöret uppe direkt. Visst är jag glad för att jag inte blev helt döv, men jag har fortfarande förlorat möjligheten att lyssna på tystnaden. Det är jobbigt att inte veta om det är för alltid.
  • 16 februari 2013 14:49
    har du försökt med meditation vännen, att få lite time out, acceptera nuet, ljudet som det och låta det passera bara... jag menar det kanske inte försvinner rent tekniskt men du blir lugnad och kan koncentrera dig på roligare grejer denna lördag :) finns bra musik ledda meditationer från hela världen :) hjälper mig alltid i livet! pepp
  • 16 februari 2013 14:50
    på youtube finns massa klipp!
  • 16 februari 2013 14:56
    Det är jag för raslös för redan i vanliga fall tyvärr, jag sitter och skruvar på mig och funderar på en massa saker och blir hysteriskt uttråkad om det inte händer saker. Men sån har jag alltid varit. Kan ju försöka förklara, även om det kanske kan låta flummigt: Enda gången jag upplever att jag får verklig lugn och ro i huvudet är när jag springer, jag antar att det för mig är vad meditation är för dig. Kroppen jobbar, ett två, ett två. Rytmiskt, oavbrutet. Tankarna kan glida iväg vart de vill, först cirkulerar de trunt löpningen och så småningom stannar de i hur mysigt det är att bara springa. I den känslan kan jag stanna länge. Men för att komma dit med tankarna behöver min rastlösa kropp få jobba, inte sitta still.
  • 16 februari 2013 14:57
    Men jag uppskattar verkligen att du kommer med förslag och idéer, även sådana jag kanske inte annammar eller tror på :-) Jag uppskattar omtanken och vänligheten att du tänker på mig :-)
  • 16 februari 2013 15:01
    Åh jag hoppas verkligen örat läker och pipandet försvinner, tinnitus är verkligen otrevligt. Har turen att själv inte lida av det, men råkar ut för typ tillfällig tinnitus ibland, dvs det piper och susar i ena örat under en kortare tid, oftast någonstans mellan 1-4 veckor, så jag har hopp om att du snart slipper pipandet, men det är sjukt jobbigt att ha, och jag lider verkligen så med alla som har tinnitus.
  • 16 februari 2013 15:13
    ja, jag förstår dig helt och hållet vännen, jag har varit en hängiven joggare en gång i tiden... men så blev jag sjuk och började bli frustrerad och sen föll i depression pga att jag inte kunde jogga mer... och då började jag med meditation och blev bättre, blev accepterande :) kram vännen må bäst!
  • 16 februari 2013 15:20
    Tack vad ni är snälla, det värmer! Eftersom det kommer och går, och växlar i både styrka och tonart så hoppas jag förstås att det ska försvinna helt. Fästmannens tinnitus är en enda ton, hela tiden som aldrig varierar i varen tonart eller intensitet. Så då hoppas jag att min lite fnattiga tinnitus betyder att örat kanske håller på att läka fortfarande, att det ska försvinna så småningom. Hoppet är det sista som överger en sägs det, det är nog så sant. Och jag tänker inte glömma hur nära det var att jag blev döv på örat. Endera dagen ska jag skriva ett längre inlägg om Sudden deafness (Plötslig Dövhet), jag tror det är en åkomma somk behöver uppmärksammas.
  • 16 februari 2013 16:39
    En arbetskamrat hade T. vilka problem han hade. Enda gången han slapp ljudet var när han duschade.
  • 16 februari 2013 16:55
    Det drar uppmärksamhet, hela tiden. Svårt att koncentrera sig när man har ett ljud i örat hela tiden, jag förstår om din kollega blev frustrerad av det. Det är otroligt jobbigt.
  • 16 februari 2013 18:56
    utter
    Kram!
  • 16 februari 2013 19:12
    gittan52
    Tänkte på dig i dag när det plötsligt slog lock för mitt ena öra. Men jag vet att det "bara" är en massa vax som behöver komma ut. så det får väl bli en del Revaxör-behandling. Men jag förstår att det måste vara oerhört frustrerande för dig, som tränar så mycket, att inte få träna! Ingen idé att komma med "kloka" ord etc, för de känner du säkert redan till :) Jag trodde inte att cortison ökade aptiten utan att det gjorde så att man fick mer vätska i kroppen. Skit samma vilket, viktigast är att du mår bra, sedan kan du ut och springa igen ;)
  • 16 februari 2013 19:21
    Tack snälla, ja det är enormt frustrerande att inte kunna leva som vanligt. Jag måste undvika bullriga miljöer, höga ljud och plötsliga, skarpa ljud en tid framöver (glöm tunnelbana t ex). Det gör både och, dels binder det vätska i kroppen och dels stimulrerar den aptiten påstod läkaren. Vete fanken om jag tror henne, eller behöver medicinen mer tid på sig :-) Nåja, jag blev inte döv. Alltid något. Jag försöker vara positiv, vad annat kan jag göra mer än hoppas och komma ihåg hur illa det kunde ha gått?

Logga in för att skriva en kommentar.