Rockar på
Livet rullar på, det är så himla skönt med rutiner och vardag efter alla äventyr vi haft. Det kanske låter som att det skulle vara tråkigt, men det är vilsamt på ett sätt som man egentligen bara förmår njuta av om man får uppleva det mer än några dagar i ett sträck. Det tar ett tag innan man taggar ner, innan motorn slutar varva. Sen tar det ytterligare ett tag innan man börjar uppskatta stillheten.
I natt gick vi en promenad vid halvtolvtiden, bara för att lyssna på tystnaden och andas regnfrisk, sval luft. Det var underbart, helt öde. Alla andra låg väl och sov, medan vi tassade omkring och njöt. Inga bilar, ingen trafik, bara ett X3000 som for förbi och försvann lika fort som det kom. Ett hundratal mördarsniglar en bit utanför stan.
Vi firade pappa i helgen, jag bjöd in oss på fika helt sonika och ursäktade mig med att han ju sagt att han ville prova snigelmedel så vi hade med oss det. Inte en officiell fördelsedagspresent, även om det var nära 
Nära övertramp, han vill inte ha presenter, men jag kom undan med det eftersom den andra kassen innehöll en hemgjord toscatårta på farmors recept. Hon har inte kunnat baka den de senaste åren, hon är snart 93 år gammal och börjar bli lite vimsig, men förr var det alltid den stående tårtan på fördelsedagsfikat. Nu har jag äntligen kommit i en position då jag kan återupprätta traditionen, till pappas stora förtjusning. Han gillar gräddtårta också, men det är ju ingen tosca
Jag å andra sidan föredrar gräddtårtan, så jag lät mig väl smaka av den och njöt av färska jordgubbar i grädden. Pappas sambo är väldigt bra på det där med hur man gör en saftig jordgubbstårta, kanske beror det på att hon bakar sockerkaksbottnarna själv. De smakar helt underbart gott!
Tiden går så fort nu, även om inte jag gör det. Jag rultar på, promenerar åtminstone 5km om dagen om min klocka inte skojar med mig. Men är det väder ute går jag gärna och handlar, jag promenerar förbi motionsgården och tittar, eller bara tar en kortare promenad i området. Då blir det några kilometer, om man tar tid på sig. Juli är redan i full gång, och tidigast 11 augusti tyckte barnmorskan det var okej. Det är faktiskt inte våldsamt långt bort, om man tänker efter.
Det skulle kunna vara 6 veckor kvar, och fortfarande vara ganska normalt. Det kan i och för sig också vara 8 eller 10 veckor kvar också. Allt hänger på hur bråttom Lille Skutt har att presentera sig för världen.
Måste erkänna att jag är väldigt nyfiken på vem det är, även om jag har en viss uppfattning om en del personlighetsdrag redan 
Att jag sluppit besvär så här långt är jag väldigt tacksam för. Det kanske hänger på att jag hade en god grundkondition och grundstyrka att falla tillbaka på, eller så hade jag bara en fantastisk tur men jag har inte ens haft några större besvär av foglossning. Tung är jag, och tungt att gå blir det ibland men det är det enda jag märker av.
Ibland har man tur. Jag tackar min lyckliga stjärna.
Gillar
Kommentarer
-
Skönt att du mår så bra och kan ta det lagom lugnt.
-
Men vad fort jag tycker det gått...snart födelsedag för lille Skutt. Otroligt.
Trevligt att få följa dig hela vägen. 👍😆
-
Tack
Det är galet så fort tiden går egentligen, det känns som att jag berättade för mannen igår att vi blir en till om nio månader. Snart är vi där
Jag försöker gå 5-6km om dagen, ungefär en timmas promenad. Det är den motion jag orkar med och klarar nu, om jag samtidigt vill orka med att göra min del av hushållssysslorna och vara lite produktiv också. Man får fördela sina gracer lite, nu när så mycket energi går till Lille Skutt. Det är bara att vänja sig
Logga in för att skriva en kommentar.