Rumlar runt
Ibland blir det som det blir. Släpp för jösse namn inte lös mig med en sekatör på något för då slutar det med att jag kapat hela busken. Vi var ute i trädgården större delen av dagen igår. Hösten är i antågande och saker måste plockas in, kapas, klippas och fixas. Bland annat en syrén medan det fortfarande gick att se vad som var levande och inte.
De döda grenarna fanns överallt. Så nu finns det bara en stubbe kvar av den jättelika syrénen. Nåja, känner jag bondsyrén rätt kommer den att vara lika stor igen om ett par år. Den andra står kvar, men med planen att vi kapar den rackaren nästa år, när den jag mejade ner nu börjat växa upp lite. De var gamla, en del grenar tjocka som min underarm. Omöjliga för grensaxen, så maken fick åka och skaffa en motorsåg.
Det var högst motvilligt som jag klättrade upp på hojen på kvällen, men om jag får till ett pass idag med har jag lyckats cykla varje dag i 10 veckor. Det är i sig en prestation tycker jag.
Jag har löptränat lite, styrketränat och promenerat också. Allt för att motverka den naturliga sänkningen av metabolismen som sker när man ligger på underskott.
Paula är en liten ängel när hon sätter den sidan till, och så himla klok när hon vill. Och så ibland påminns man om att hon bara är 4 och faktiskt, egentligen, en ganska liten och känslig tjej under den tuffa ytan. Hon tycker om att vi har möblerat om på hennes rum så att man får plats att sitta och läsa saga under hennes sänglampa, uppe på en slags sittpuff som ser ut som en tiger. Sättet hon ber om att få höra en saga, med den där lilla bedjande rösten, är omöjlig att säga nej till.
Så igår blev det extra sent cykelpass eftersom jag läste för Paula tills hon somnat. Någonstans mellan sidorna i "Iors stora dag" somnade hon och snusade lågt, fast jag läste klart för säkerhets skull. Tack och lov har vi gott om böcker vi kan läsa för henne, än har hon inte hittat en som hon vill att vi ska läsa om och om igen. Hon verkar njuta bara av att vi läser, strunt samma vad.
Med detta i åtanke, 1 cykelpass från 10 veckor i sträck på cykeln, blir det ju ännu mer lockande att sitta upp idag och trampa. Samtidigt är det så fantastiskt väder ute att skorna lockar nästan lika mycket. Jag har i och för sig både cyklat och sprungit vissa dagar, men efter igår är jag lite för trött för båda delarna idag.
Å andra sidan tittar jag på tiodygnsprognosen, och den ser ut att vara stabil, ungefär samma väder fgramöver så jag behöver inte stressa. Hösten tar inte slut ikväll. Jag kan ta min cykeltur ikväll, kanske kombinera med en promenad och lyssna på lite ljudbok. Löpningen finns kvar nästan vecka.
Garminvågen förvarnar mig om att vätskenivåerna skjuter i höjden, det vet jag vad det betyder. I vanliga fall går jag upp ett par kilo den tiden i månaden, men än så länge har jag bara lagt på mig 2 hekto. Det är uppmuntrande. Det leder, vet jag av erfarenhet, till ett uppmuntrande viktras när mensen är över.
Åtminstone hoppas jag att det blir så, även denna gång.
Gillar
Kommentarer
-
Tack, vad snällt sagt md2witj! Ja, det måste vara roligt för att man ska orka hålla i och hålla ut, men jag är övertygad om att det finns något för alla. Det svåra är att hitta det som man kan börja brinna för. Städa är svettigt det med
-
Det låter väl som en strålande idé? Vad behöver man mer för att bli bra på golf? Vill minnas att proffsen tränar rätt mycket mer än bara slag, det kanske finns något i deras träning som kan locka eller inspirera?
-
Dåså, då vet du ju precis hur du ska gå till väga!
-
För mig gäller det att få till rutinerna och att det är kul, just nu får jag inte simma och vatten är mitt element älskar att simma. Så det gäller att finna ersättning som flyter in i vardagen, började arbeta här i veckan och min nya arbetsplats ligger c:a 8,4 km hemifrån så jag har börjat gå iaf ena sträckan. Då blir det naturligt och vägen är 90% på parkvägar och vid vattnet. Sedan kör jag styrka/rörelse och börjat med motionscykel.
Mål är bra då blir träningen lättare. -
Nästan en mil, det blir en rejäl promenad det, jag hade nog hellre sprungit men det är nog för att jag går så sakta. Jag kommer ju aldrig fram
När får du börja simma igen då? Du är inte en sån där vinterbadare?
-
Jag hoppas jag kan börja så småningom att springa, jag går hyfsat snabbt.
Vet inte när jag får börja simma, sjukgymnasten vågar inte släppa ner i en bassäng just nu pga min nacke för att jag har tävlingssimmat och hållit kvar tekniken han är rädd för att jag simmar för hårt.
Jag vinterbadade när jag var ung, får se om det kommer igen har nu börjat att duscha kallt i slutet av varje duschningen för att må bra.
-
Det är nog svårt att lära om, om du tävlat tror jag tekniken sitter rätt bra. Den ska väl sitta i ryggmärgen? Kan förstå hans oro där, men förhoppningsvis kommer du ner i vattnet igen snart!
Å hu jag huttrar bara jag tänker på det!! Jag som tycker det är svalt att bada på sommaren! Bara tanken på att springa barfota i snön ner till en isvak och plurra.... jag ryser!!
Logga in för att skriva en kommentar.