Så fortsätter det

Igår blev en på många sätt kul dag men inte när det gäller maten. Jag hann nämligen inte med den som jag skulle, inte för att jag led av det heller direkt. Det var så mycket annat som pockade på uppmärksamheten att jag inte märkte att jag slarvat med maten. Älskling märkte, han är rutinerad löpar-support vid det här laget. Van vid att stötta och serva vid långlopp och långpass, men framför allt van vid att se tecknen på trötthet eller utmattning och kontra dem innan jag går in i väggen. Utan honom skulle jag inte klara mina långa lopp. Han ser det jag förtränger. Han agerar när jag inte kan eller vet att jag borde. Han är min klippa.

Så jag fick springa mina intervaller på lunchen, jag var så springnödig att det hade varit svårt att hålla mig därifrån, och senare på kvällen sprang jag med poliserna i Älvsjö. Inte så långt eller fort den här gången, men väldigt roligt. På hemvägen bogserade älsklingen in mig på närmaste grillkiosk och tyckte att vi skulle äta. Det var då jag insåg hur hungrig jag faktiskt var, så det fick bli en kebabtallrik och en cola - något jag inte ätit på år och dar!!

Jag kan inte säga att jag saknat det, det var inte så gott som jag mindes det så jag misstänker att minnet höljt kebabtallrikarna i nostalgins skimmer lite grand. Men det gör inget, jag fick i mig energi igen och slutade frysa så jag skakade. Sen kunde vi åka hem.

Nu ska jag försöka idka bot och bättring och äta nyttigare, men framför allt inte glömma bort att äta. Man springer dåligt på tomt tank.

Kommentarer

3 november 2010 11:40

Tekla

Var rädd om dig och din Älskade klippa!!
5 november 2010 19:53

Yrla

hej ja man får inte glömma bort o äta det är A o O. Bra att du har en man som ser efter dig när det gäller maten. Ha det så bra hälsn yrla

Logga in för att skriva en kommentar.