Så himla skoj!!!
Jag älskar Stadion, så är det bara. Det är en underbar arena som lockar fram det allra bästa i mig. Det spelar ingen roll om den är full av vrålande supportrar, eller tom så när som på en handfull funktionärer. Det är själva Stadion, över hundra år gammal, traditionstyngd och med mängder av världsrekord på meritlistan. Det är platsen i sig.
Det gick undan, jag hade värmt upp bra och ätit lätt och rätt. Kroppen kändes lite seg på uppvärmningen men några svettiga koordinationslopp senare, några ruscher och lite fokus skakade loss det sista. Vi marscherades in på arenan, skottet gick och vi var iväg. Jag försökte låta bli att lockas att rusa med de andra, de flesta har ju faktiskt tränat fart och är snabbare än vad jag är. Hittade min rytm, kunde öka farten lite till och hittade den högsta fart jag kände att jag kunde hantera idag. En rygg framför mig närmade sig sakta. Ett varv av två och ett halv avverkades, ett halvt varv till bara så är det bara 400 meter kvar. Ryggen framför mig kunde inte dra ifrån, men än var det inte dags att lägga i sista växeln. Klockrigningen var välkommen, då är det sista varvet. Jag tror jag ökade farten, ryggen framför mig började närma sig igen. Fixerade blicken i nacken på ryggen framför mig. Bortre långsidan gick undan, ryggen försökte öka i sista kurvan så nu blev det dags att börja pressa på. Man kan väl säga att jag tog ett mentalt djupt andetag inför de sista 100m, sen släppte jag lös det jag hade. Jag måste om och passera ryggen innan hon fått upp farten i spurten, om jag passerar innan hon börjat sin spurt får hon svårt att hänga på och få draghjälp. Jag måste överraska helt enkelt. I samma ögonblick som jag kom upp jämsides tryckte jag ifrån ännu mer, jag har kappats med min äldsta dotter tillräckligt för att veta att jag i några meter åtminstone kan springa på 110% av min kapacitet. Jag lånar helt enkelt kraft från andra system, kan man väl säga. Jag passerade rent och fint, hörde en uppgiven suck och var förbi. Dramat tog bara 4:32:24 och var en putsning med över 2 sekunder på personbästat, och jag som inte ens tränat fart!
Jag lärde mig senare att ryggen tillhörde en trevlig kvinna, en Uppsalalöpare som dessutom är en duktig maratonlöpare och triatlet. Efter att ha pratat en stund har jag fått en del att fundera på och jag ska absolut fundera på att ansluta mig till en klubb om inte Team Stockholm Marathon är anslutna till Friidrottsförbundet. Det var så roligt att tampas med en riktig löpare, vilken kick att inte springa själv, att ha andra löpare som sporrar och eggar en till nya stordåd! Utan ryggen att gå på, utan jakten hade jag nog inte kommit runt så fort som jag gjorde.
Jag är så nöjd och lycklig, och segern firades i stor stil på Texas Longhorn med en av deras rökiga hamburgare <3
Ibland måste man fira!
Gillar
Kommentarer
-
Grymma LadyG! Om inte du är "en riktig löpare" så vet jag inte vem som är det! :-)
-
Tack snälla :-)
Jo, jag är nog en löpare jag med, fast det här var en löpare som tränat bana och sånt. Sånt jag aldrig övat på, eller kan så mycket om egentligen. Jag är ultralöpare, långt är min grej. Fort däremot är jag ovan vid :-) -
Övertygad om att du kan bli grym på vad du än väljer att pröva! Har man sprungit sådana distanser som du springer så kan din järnvilja transportera berg om du så skulle vilja! :-D
-
Vilket härligt lopp. Bra gjort att slå ditt personbästa. Spännande blogginlägg.
-
Grattis! Spännande att läsa
-
Tack :D
Jag är jättenöjd, det känns verkligen bra nu inför den stora tävlingen. Det kommer att gå, det ska gå. Bara otur eller väder kan stoppa mig :-)
-
Så jäkla kul, stort grattis!! :-)
-
Tack! :D :D :D
Logga in för att skriva en kommentar.