Så är veckan nästan slut
Jag ville cykla lite innan lunch, bestämde jag mig för igår. Tekniken bråkade lite innan jag kom igång, så klockan hann skena iväg med mig men mer än en timme ville jag få till i alla fall. Banan jag valde var ny för mig.
Det visade sig att det var nästan 700 höjdmeter på den också, inte bara 32km.
Det tog sin lilla tid att fullfölja, men jag klarade det. Mjölksyran sprutade ur öronen, men jag fullföljde. Det var länge sedan jag hade så mycket mjölksyra att jag faktiskt mådde illa. Då vet man att man nått gränsen för vad fysiken tänker gå med på.
Jag taggade ner sista 2 km och bara slö-trampade, det gick supersakta men illamåendet gick över och jag klarade en bana som var mycket svårare (såg jag i efterhand) än vad jag trodde jag skulle mäkta med.
Garmin jublade förstås om nya personbästa hit och dit, nytt rekord i antal höjdmeter, längsta pass, längsta banan, förbättrad FTP och allt möjligt. Det enda jag orkade med just då var stretcha ut benen, sittandes på golvet som en saccosäck 
Men idag, när jag tittar tillbaka på passet blir jag lite mallig för det var ett väldigt bra pass även om jag var för trött för att uppskatta det då. Linssoppan däremot som jag tog till lunch uppskattade jag enormt mycket!
Väldigt enkelt middag, kålrot, palsternacka, blomkål, broccoli, lök, rödbetor och potatis samt kyckling marinerad i rapsolja smaksatt med chili och apelsin. Cirka 50 minuter i mitten av vanlig ugn, 200°C.
Jag ska inte påstå att jag har träningsvärk, men jag är absolut stelare än vanligt idag. Mer tungfotad.
Vår andra katt jamar och gråter efter sin syster. Jäklar så arg hon kommer att bli när syrran dyker upp på tisdag. Vi har fått lite uppdateringar från djursjukhuset och lillkissen mår bra, men hon ser ledsen ut där hon sitter i sitt hörn. Öronen neråt, uppspärrade ögon. Tassarna under sig.
Vi ska preppa gästrummet imorgon med egen låda, egen mat och vattenskål. Vi sätter nät i dörröppningen så katterna kan nosa och hälsa men inte slåss, men också för att hon är lite radioaktiv när hon kommer hem. Tills det gått ur henne får hon bo själv, så att hon inte ligger och sover i Paulas säng (favoritplatsen annars).
Ikväll är sista lektionen i bikursen jag gått på, jag känner mig inte klokare än förut men det kanske man aldrig gör. Jag svarar rätt på frågorna, jag förstår vad vi pratar om och jag känner igen terminologin och kan förklara den.
Hoppas motorsågskursen går lika bra, den har jag fler lektioner kvar på och en "uppsågning" att klara. Ensam tjej, jag förstår inte det. Motorsågar är väl lika farlig för kvinnor som för män? Eller är det så ovanligt att kvinnor vill hugga veden själv? Det finns mindre motorsågar som man kan skaffa om de stora proffsprylarna är för otympliga och tunga. Jag lånar pappas tills vidare, han får gratis service på kuppen (förra lektionen handlade om service och underhåll).
Sedan i måndags har jag tappat -1,2 kg och sedan 28/1 (tre veckor sedan) -3,1 kg, och det mesta av det tror jag beror på effekter av träningen. Jag sköter kosten bättre när jag tränar. Äter bättre. Regelbundet. Medvetet. Jag vill ju inte förstöra träningen med att äta dåligt.
Så fort jag slarvar med träningen faller alla andra rutiner och vanor också. Jag vet ju detta. Och jag har så roligt när jag tränar. Men det är som att när hösten kommer slutar jag fungera som människa, och sedan tar det till våren igen innan jag sprattlar igång igen.
Men nu är jag äntligen igång igen!
Gillar
Kommentarer
-
Så härligt att höra! Både när det gäller cykelpasset och med lilla missen! Fantastiskt!
Maten såg också god ut.
-
Tack MagganD
-
Härligt Lady. Roligt beskrivet om cykelpasset. Min PT säger att vi kan och klarar 50% mer än vad vår hjärna säger åt oss att vi kan... Men att träna så jag mår illa.... vet jag inte... Däremot har jag nästan kännt blodsmak och huvudet som snurrar...
-
Med tanke på min övervikt har jag hållit ett öga på blodtrycket, men 113/84 är nog inget att bekymra sig över. Maken skaffade en blodtrycksmanschett eftersom jag oroade mig för blodtrycket, och bästa sättet att lägga den oron till handlingarna var att hålla koll. Men så är han som han är, han skaffade en likadan mätare som de har på vårdcentralen. Allt för att jag inte skulle kunna säga "men det är säkert maskinens fel" och fortsätta oroa mig. Och den har kommit till användning, både titt som tätt. Oftast ligger jag till och med lägre än jag gjorde idag.
"Det bör vara under 135/85 om du gör mätning hemma. Det beror på att du ofta är lugnare när du mäter blodtrycket hemma. Då blir trycket lägre." källa: 1177
Jag fortsätter att göra stickprov lite då och då, blodtrycket känner man inte av särskilt mycket om det stiger. Inte förrän det är farligt högt.
-
BirtheX, illamåendet kommer smygande när man tränar med mjölksyra länge och kroppen inte hinner göra av med det, det tar längre tid bara men är samma procedur som att skaffa sig blodsmak i munnen
Din PT har helt rätt!
-
Vad har du för rolig cykel, med så bra program?
Träna tills man kräks, det är det tack och lov länge sedan man gjorde. Inget som man gärna gör.
-
klaraelv, det är en motionscykel som jag kopplar ihop med plattan, som i sin tur kör Zwift. Mycket roligare än att bara sitta och trampa, det driver mig till vansinne. I Zwift får jag sällskap av andra cyklister (och löpare, det finns löpband som är zwift-kompatibla också), och det är sporrande det också! Mycket roligare än att träna ensam!
-
Så såg det ut förra passet, då var det trögcyklat för att det var lerigt!
-
Ser onekligen roligt ut, men kanske inte för mig i det här läget, jag har ju svårt att lägga band på mig. Men kan föreställa mig att det är djäkligt roligt.
-
Det är verkligen roligt, särskilt om man känner någon i verkligheten. Då kan man köra ihop, antingen hjälpas åt och dra eller tävla. Har man en tävlings-djävul i sig kan det nog lätt bli tävling varje gång
-
Gillar verkligen din text kring: "Jag sköter kosten bättre när jag tränar. Äter bättre. Regelbundet. Medvetet. Jag vill ju inte förstöra träningen med att äta dåligt." En verklig sanning! Så är det - kan man koppla ätandet till andra för en själv viktiga aktiviteter tror jag att man lyckas bättre. Tack för de meningarna!
-
Jag tror att man måste hitta ett sätt att äta som gör att det blir något positivt att äta rätt. För mig fungerar det att koppla ätandet till träningen, när jag tränar dvs. Äta rätt, äta lagom, äta hälsosamt och i rätt tid, allt det där fungerar när jag tränar. Jag verkar glömma allt jag lärt mig så fort jag inte orkar eller kan träna.
Logga in för att skriva en kommentar.