Så det gick!
Hemma igen, efter en vecka på Öster Malma (Svenska Jägareförbundets anläggning utanför Nyköping). Jag bodde där för att lära mig skjuta, primärt hagel och kula. Jag fick också många värdefulla insikter i hur man använder en älgstudsare. När jag åkte därifrån var jag två examen rikare och otroligt trött i huvudet, men jag klarade både hagelprovet och kulan. Nu återstår bara älgen.
Det var otroligt häftigt att få bo där, och ha tillgång till en av Sveriges bästa (om inte DEN bäste) instruktören när det kommer till skytte. Jag lärde mig otroligt mycket, och fick förståelse på ett helt annat sätt än jag fått förut. Det här var skytte på en helt annan nivå, så vansinnigt pedagogisk och lugn. Plötsligt fungerade det!
Det var så små saker han justerade. "Flytta den foten lite." eller "Lägg handen där i stället.". Smådetaljer, och rätt var det var så satt skotten. "Kom ihåg den känslan du har i kroppen nu, hur du står."
Jag var så nervös att jag höll på att gå i bitar, men i slutänden gjorde jag inte det. Men jag har eländigt dåliga provnerver, så det hade kunnat gå hur som helst. Men jag fixade avståndsbedömningen, säker vapenhantering, hare, lerduva, precisionsskytte sittande och med jägarmässigt stöd. Det som oroade mig var väl egentligen inte att jag inte kunde mina saker, för det kunde jag, utan för att jag skulle bli så nervös att jag gjorde något korkat. Det, kan man tycka, är en konstig sak att bli nervös för. Men jag är en bitvis väldigt konstig människa också. 
Älgen klarade jag inte även om det var nära, man skulle skjuta fyra skott i träffområdet på 80 meters håll för att få en godkänd serie (och man behövde tre godkända serier för att klara älgprovet). Första skottet står älgen still, sedan börjar den löpa och då ska man skjuta nästa. Därefter ett nytt stillastående skott från andra hållet, ny löpning åt andra hållet och sedan är serien klar. Det närmaste jag kom var tre godkända skott per serie och det räcker inte. Det var alltid något skott jag tappade lite, eller var för ivrig på.
Men med tanke på hur lite jag kunde om älgstudsare när jag kom dit så är jag jättestolt över att jag kom så nära. Jag vill förstås förbättra mig, och klara älgen med. Men nu kan jag öva med andra kulvapen, det har jag lov att göra. 
Öster Malma slott är en upplevelse i sig, framför allt kommer jag att komma ihåg maten... Dovhjort, gås, rådjur... Alltså, jag fattar inte att jag gick ner i vikt den veckan, så mycket som vi åt och så gott som vi åt.
Jag saknade familjen förstås, och önskade att jag hade dem där. Kanske hade jag varit lugnare? Eller nervösare, mer distraherad. Nu var jag örnfokuserad på detta enda, att lära mig skjuta. Men jag skulle väldigt gärna vilja ta med dem dit någon gång, om inte annat för att uppleva maten och gå och titta i gryningen på när dovhjortarna byte betesmarker.
Det fanns massor av vilt runt slottet, och fåglar. Inte inhägnat eller så, utan vilda djur. Om man inte bullrade för mycket på morgonen kunde man se dem när de frukosterade på fälten.
Det var en upplevelse verkligen, men jag var väldigt glad att komma hem till familjen som överraskade mig med en äppelkaka! 
Det var skönt att få komma hem igen
Gillar
Kommentarer
-
Wow, vad du håller på! Jag tycker det är så himla häftigt! Självklart är älgen inte långt borta nu! 😁👍
Examen- och skyttehelgen låter verkligen som ett roligt äventyr!
Men... Utanför Nyköping? Jag var tvungen att tänka efter eftersom vi var på Öster Malma på planeringsdag när jag jobbade i Gnesta och det var inte långt alls. Men jag antar att Nyköping är den större staden... *skrattar*
Senast uppdaterad 28 april 2024 06:44
-
Här är inte tjejen som vilar på hanen..
...imponerar som vanligt 
Hon gör inget på fusk om man säger... Som med löpningen... Då såklart en ultralöperska. 
Grattis till viktnedgång. Kanske så för att du inte hade tillgång till ditt eget kylskåp?
-
MagganD, ja jag kom ju från E4:an söder ifrån så det sista samhälle jag såg som var mer än fem hus som kommit för nära varandra så var det Nyköping, tror jag bestämt. Jag hade ingen aning om att Gnesta låg i närheten
Ja det var verkligen värt pengarna, vi hade två instruktörer på sex elever så vi fick massor med tid för frågor och övning. Så otroligt givande och roligt
Tack BirtheX, ja det kan vara så även om vi alltid hade fruktskålar i närheten och fri tillgång till det. Jag har nog inte ätit så här mycket frukt sedan jag gick i förskolan
Jag tänkte det, att om inte Ted Lagrelius kan lära mig träffa haren som jag haft sådana problem med så kan ingen. Det var ruggigt nära att han lyckades lära mig älgen också
Här är han: Träffa rätt på älgbanan! - Svenska Jägareförbundet (jagareforbundet.se)
Logga in för att skriva en kommentar.