Så det var därför..
De senaste dagarna har det varit varmt och jag har definitivt inte varit i slag. Seg, trött och allmänt håglös. Dricker mycket, men har tappat aptiten och äter jättedåligt. Det jämnar ut sig, för det mesta. Ätfönstret blir lite förskjutet kanske men det gör inget.
I fredags daskade jag till träningsvärken med ett kort, intensivt träningspass som fokuserade på gluteus maximus (häcken). Som om jag inte redan hade träningsvärk där. På vilodagen promenerade jag bara en massa, så det gick rätt bra ändå. Jag tyckte nog att jag fick en del vila, så mycket man nu får det när man jagar en bebis som lärt sig ålning medelst hasning som komplement till rullande framfart. Hon är snabb också, pilar fram som en liten vessla över golvet.
Idag var det meningen att jag skulle springa långpass, 26°C i skuggan och inte särskilt blåsigt. Speciellt sugen kan jag inte påstå att jag var, särskilt inte där jag låg på golvet och lekte med klossar tillsammans med Paula. Visade ankan, ormen, bilen och bollen. Det är dock bara katten hon säger "katt" om än, men jag ser hur hon jobbar på att memorera. Läpparna rör sig ibland, men än säger hon inte så mycket. Ja förutom "mamma, "pappa", "katt" och "nam nam" (mat? gott? hungrig? något åt det hållet, det verkar vara ett multipurpose ord). Vi hade det rätt bra, gosade och lekte. Det gäller att passa på att krama och pussa henne när man får, ofta har hon alldeles för mycket för sig för att vilja gosa, det aktiva lilla barnet. Så varför skulle jag vilja lämna golvet och ge mig ut i hettan? 
Ja, det undrade jag med när jag kommit en bit. Trackingen, som låter älskling följa min framfart, ville inte fungera så jag fick uppdatera via Facebook. Det var varmt och riktigt tungt att springa. Helt galet, det tog 30 minuter längre tid än förra helgen! Samma runda, 21,1km men helt sjukt jobbigt! 3,5 timma, och visst gick jag en del men för det mesta sprang jag faktiskt, bara väldigt sakta! 
Jag kunde inte begripa varför först, men det kom jag på så småningom. Mat. Aptitlös som jag varit har jag ätit för dåligt, och idag inget alls. Klart kroppen tyckte att jag var en pappskalle efter ungefär en 90-100 minuter så där, när glykogendepåerna började tryta. Benen blev tyngre, jag blev andfådd för minsta lilla och dessutom tog vattnet slut vid 13km. Sa jag att jag skulle springa 21? Med tanke på att 1,5 liter vatten gick åt på 13km kan ni tänka er hur törstig jag var när jag kom med, efter 8km utan vatten.
Jag sprang och drömde om en kall alkoholfri öl, resorb, vatten... Allt drickbart i stort sett. 
Jag höll dessutom på att få med mig en flock busiga kvigor som tyckte det där med löpning verkade lajbans. Som tur var stannade de på sin sida tråden när jag stannade till för att fotografera dem, och de valde att inte följa efter mig ut på vägen tack och lov. I sin lekfullhet hade de mycket väl kunnat riva ner staketet, inte för att smita utan bara för att de leker. Sen hade jag fått klättra i träd, kvigor är lekfulla och skojiga men de begriper inte att de inte kan leka med människor som de kan leka med varandra 
Utan kossor i släptåg fortsatte jag mig runda, och även om jag betvivlade att jag skulle komma runt så grejade jag det, och älskling lagade spaghetti och köttfärssås åt oss så jag fick en rejäl portion mat i magen snabbt efteråt. Och Paula blev glad att se mig, och stoltserade med sin nya förmåga: att med bara lite stöd från mamma eller pappa kunna stå, på egna ben och stadigt också! Hon vill så gärna, så gärna lära sig allt. Hålla i fingrarna på en vuxen medan man står är en ny favoritlek.
Fast nästa gång jag ska springa långpass vill jag faktiskt hålla lite högre snittfart än 9:57/km för rör man sig så sakta klarar man inte maran på maxtiden. 8:36/km är minimifarten, så helst 8:30/km eller t om 8:00/km vore mycket bättre snittfart inklusive drickapauser och andra stopp.
Bara en månad kvar att träna på ju, behöver sätta lite fart! Bokstavligen alltså 
Gillar
Kommentarer
-
Bra kämpat och glöm inte fylla på med energi.
Vet hur det känns att lämna sin skatt hemma. Noel har en sån dragningskraft som gör att motivationen sviker typ varje gång jag ska ut.
-
Du är duktig, men säger som Eleaor, du behöver fylla på med energi (men använd inte min metod som var godis
), allt blir lättare med energi i kroppen. Tycker det är den svåra biten när man tränar och samtidigt vill tappa i vikt, att tappa vikt är egentligen a pice of cake, men att samtidigt äta så att man orkar träna blir lite krångligare.Ser just nu Emelie Forsberg på tvn, herregud vilken tjej, Kungsleden (45 mil) på under 5 dygn. Det är en imponerande sport du håller på med LadyG.
-
Tack Eleaor och klaraelv, det var gott med något så enkelt som spaghetti och köttfärssås efteråt, men jag satsade faktiskt på två skivor vitt bröd också för ovanlighetens skull (baktanken var att fylla på glykogendepåerna igen, och det gör man bäst med snabba kolhydrater).
Emelie Forsberg är väl en av världens bästa traillöpare, och då tar jag mig friheten att stoppa in även skyrunning i trailfacket, så ska någon klara det så är det hon. 9 mil (som hon ska springa om dagen) är en bra veckodistans annars
-
Nu blev jag nyfiken på emelie forsberg. Måste genast kolla upp.
Spagetti och köttfärssås är inte att underskatta 😋
-
Hon var med på mortgonprogrammet i SVT, tror det ska finnas på SVT Play
-
När kroppens bränsle tar slut , då tar det verkligen slut.
Stor eloge till dig att du tog dig runt , själv hade jag nog funderat på att ge upp och fixa skjuts hem.
Det är vidrgit när man rör sig som i ett segt slajm och motståndet att röra sig framåt känns oöverstigligt-
( kan ju vara farligt också om man kollapsar och är helt ensam )
Logga in för att skriva en kommentar.