Segt - Matdagboken

Segt

Vågen visade, precis som jag trodde, ett plus idag. Men så har jag träningsvärk efter gårdagens tuffa pass också så jag är inte förvånad. Bara seg, öm och stel. Som tur är kommer den vikten förhoppningsvis försvinna fort och lätt med tiden, om jag sköter mig. Som upptrappning inför Stockholm Ultramarathonschemat hade jag tänkt följa Stockholm Marathonschemat som började denna veckan. (marathonschema: [LANK]http://trana.marathon.se/asics-stockholm-marathon-2014/415-programmet[/LANK] ultraschema: [LANK]http://trana.marathon.se/kopia-av-stockholm-ultra-100-km/ultra-100-km-12-135-timmar[/LANK]) Jag valde Marathon 4:15 eftersom det passar mina ambitioner, och dessutom är vecka 10 så gott som i fas med ultraschemats första vecka. Vecka 10 i marathonschemat består av 4 pass och knappt 47 km, sen börjar ultraschemat med 3 pass och 51km. Lite lagom så där, inget större hopp eller glapp. Det kan vara så att jag spänner bågen för hårt den här gången, att maran på 4h 15 och 100km på cirka 13 timmar är för snabbt, för långt och för mycket men om jag inte testar så kommer jag ju aldrig få veta, eller hur? Jag måste ju försöka åtminstone. Oavsett vad vågen säger så ser jag förresten saker på kroppen jag inte kunnat se förut. Muskler, linjer, skuggor och bulor jag aldrig sett förut. Där jag tidigare var jämn, slät och fladdrig börjar jag nu bli kuperad och fast. Jag är långt ifrån så där hård som bodybuilders kan vara, men jag är inte mjuk och fet längre. Nu börjar jag för första gången uppleva att jag inte länge är för mycket. Magen till exempel, är bortsett från löshuden under naveln, riktigt trevlig. Det är roligt att träna mage nu, eftersom jag börjar verkligen känna att det fungerar. Det händer saker. Då är det roligt. Armarna börjar bli tillräckligt vältränade för att jag ska överväga att visa mig offentligt i linne t om. Benen är jag riktigt stolt över, om bara rumpan kunde visa samma goda form (haha!) :-) Men det kommer säkert, om jag fortsätter kämpa. Kanske kanske kan jag upprätthålla styrketräningen den här gången, jag är på god väg faktiskt. Jag har lyckats träna styrka mer än en gång i veckan de senaste 4 veckorna, och det är 4 kvar så jag är halvvägs! Det kan faktiskt gå! Vilken tur att jag hittat utegymmet i Nälsta.

Kommentarer

3 december 2013 10:14

svalu

Här i Piteå ha kommunen låtit uppföra liknande redskap utefter elljusspåret på Grisberget. (jo det heter faktiskt så) Kul för dom som springer där. Inte illa att vara nöjd över ens egen kropp. Får för mig att väldigt många människor är missnöjda med den av olika orsaker. Jag har väl aldrig varit missnöjd med min bara den fungerar som jag vill, men på senare år har en del funktioner börjat krångla, vilket är frusterande. Sånt man tydligen får leva med i takt med stigande ålder. Du kan ju även vara stolt eftersom du lyckats forma till kroppen till belåtenhet med eget slit. Lycka till med maratonutmaningen.
3 december 2013 10:32

LadyG

Tack svalu! Det var ju ett fantasieggande namn, man måste ju bara fundera över varför ett berg döps till Grisberget! Ja, det är verkligen kul med utegym, man måste inte betala en förmögenhet i gymkort om man inte vill. Det är svårt att vara missnöjd när kroppen gör sitt bästa. Jag ställer ju ganska höga krav på den, och kroppen gör vad den kan för att svara mot dem. Det blir svårt att skälla då, det skulle ju vara lite orättvist eftersom det ju är mina krav och förväntningar som ställer till det. Fast visst tjurar jag också ibland ändå, orättvist eller ej :-)
3 december 2013 14:16

utter

Vad kul med magen och armarna! :)

Logga in för att skriva en kommentar.