Självförvållat, jag vet

Jag sitter och önskar att jag inte hade bakat igår. Helt enkelt eftersom det blev lite för gott för att vara bra för vikten, idag var ju meningen att jag skulle passa på att smyga ner vikten till 60kg. Det kan bli svårt, när det doftar nybakat som det gör. Jag gav bort två rejäla bröd till svärfar, som hade jätteroligt åt de tilltänkta hamburgerbröden (han är riktigt duktig på att baka) men det är fortfarande mycket kvar, och när det gäller grovt rågbröd är jag ganska viljesvag... Nåja, det är självförvållat. Imorgon står det intressanta intervaller på schemat: 4x1000m + 8x500m plus lite upp- och nerjogg. Det är en sorts intervallkombination jag aldrig sprungit. På onsdag är det meningen att jag ska springa 15km lugn distans och sen ytterligare ett intervallpass på torsdag. Då är det 3x2000m som gäller, ett riktigt jobbigt pass. Som tur är ska jag förbi Access Rehab på fredagen, inte för att jag har problem utan för att besiktiga kroppen. Tränar man hårt bör man göra en koll regelbundet har jag märkt, annars kan man få problem som annars hade kunnat undvikas. Det är lätt att bli stel, sned och få muskelknutar om man tränar så ofta och så hårt som jag gör. En bra naprapat kan dra i handbromsen och styra upp innan det blir en skada av det. Om helgen blir som jag hoppas kommer jag att skrapa ihop ytterligare två pass på sammanlagt 65km, vilket skulle ge veckodistansen 105km (10,5 mil). Det är en av de tuffare veckorna, men eftersom det bara är 7 veckor kvar känns det som att jag börjar önska att jag sprungit längre, mer, fortare... Men, för att sätta saker i lite perspektiv här: jag ska springa 10 mil. Maxtiden är 15 timmar. Det betyder att jag har 90 minuter per mil på mig. Min maxfart på milen är för närvarande 56 minuter. Tar jag det riktigt lugnt och fint, säg att jag låter milen ta 80 minuter, så tar jag in 10 minuter på maxtiden för varje mil. Då har jag tid att gå på toa, äta och fylla på vätska i varvningen. Det skulle betyda att jag borde kunna ta in åtminstone en timma, de sex första milen hyser jag inget tvivel om att jag klarar. Det är de fyra sista jag är orolig för. Längre än 60km har jag bara sprungit en enda gång. 60km exakt har jag sprungit två gånger. Det är där loppet kommer att börja för mig tror jag. Och därför hade jag velat ha fler långpass i kroppen.... Nåja, jag blir inte lyckligare av att oroa mig. Jag får fortsätta träningen som jag gör och lita på att det fungerar. Det har ju gått rätt bra hittills.

Kommentarer

10 juni 2013 18:56

lejonell

Du är som alltid en inspiration. Så härligt att läsa hur genomtänkt och smart du lägger upp din träning. Önskar att jag hade en gnutta av din målmedvetenhet. I så fall skulle jag klä om och ge mig ut precis i detta ögonblick på den jogg jag borde gjort i morse men som blev en promenad istället. Ingen ordning på löpningen alls för min del men jag är ändå inne på att det ska bli halvmara till hösten. Hur det nu ska gå ihop när jag inte sköter min träning????
10 juni 2013 18:58

lflickan

Håller med lejonell. Vill också lyckas med så planerad träning. Men jag är inget fan av intervaller eller fartlek även om det sistnämnda funkar bättre. Vill bara springa en runda i samma takt och ändå bli bättre/snabbare. Bra ekvation va? :)

Logga in för att skriva en kommentar.