Skulle varit där...
Stockholm Marathon idag.
Facebookflödet svämmar över av bilder från Stockholm, löpare i olika stadier av loppet. Olika stadier av lycka.
Det skulle ha blivit min tionde i rad. Kanske hade jag velat satsa på pers, om jag hade kunnat träna för det. Det vore fräckt att ens tangera mitt pers.
Det är sådant jag bara drömmer om just nu.
Jag anar redan nu att jag börjar sukta efter att slå mina gamla personbästan på de olika distanserna. Planerna börjar sakta, mot min vilja, ta form. Hur jag ska göra, vad jag ska göra. Fastän jag försöker låta bli att ens tänka tanken.
En sak i taget.
Jag vet ju inte ens om jag vill springa när vi fått Lille Skutt. Även om jag fått två barn tidigare så vet jag inte hur livet förändras just den här gången. Bara för att det blev på ett visst sätt förra gången kan jag inte förutsätta att det blir likadant, eller ens i närheten av likadant, den här gången. Bättre att försöka hålla sinnet öppet för alla eventualiteter. Inte låsa sig vid att det ska bli på ett visst sätt, att det måste bli si eller så.
Jag var inne och sneglade på anmälningslistan till 2018 års marathon i Stockholm. Nya bana, 40-årsjubileum och Lille Skutt bör vara cirka 9 månader om allt går vägen...
Det lockar.
Och, jag vill ju ha den där medaljen man får för 10 fullföljda marathon. 
Gillar
Kommentarer
-
Det får man ingen tioårsmedalj för.
-
"Vad är väl en bal på slottet...!
Jag kan nästa se dig framför mig hur du sitter och drömmer, planerar lite etc inför kommande Marathon. Ingen av oss vet hur framtiden ser ut, men visst är det mysigt att planera trots det.
-
Exakt så, gittan52!!
Jo, jag försöker låta bli men det är inte alla delar av min hjärna som är så väluppfostrade att de lyssnar, för det finns redan en grundidé om hur jag ska återvända till löpningen! Komiskt, med tanke på att jag inte vet nånting egentligen om framtiden, eller om jag det är löpning jag vill syssla med
Men om det skulle vara så att jag kan, får och lyckan står mig bi så har jag en plan för hur jag går tillväga när magmusklerna gått ihop. Hur jag ska börja bygga upp ny stabilitet i mittkroppen, hur jag ska stärka mina redan kända svagheter (jag har ju antagligen samma skavanker kvar som före jag blev gravid) och hur jag ska förbereda kroppen på träning igen, inte bara motion
Så långt kan jag ju planera lite löst, för träna kommer jag ju att göra. Frågan är bara vad
-
Med din vilaj är du nog där lyckat till med vad du en beslutar, min kompis hade Wasalop på gärnan skule åka 30 planerade han sen blev han pappa ledig. 6 mån och tjästledig i 6 månar han hade en sulki som han jogade 2 mil om dagen med nån konstig grej med stora jul, lillen gillade det men inte mamma för hon ville åka varje dag och lika fort som pappa.
-
Afkrut, en av mina löparkompisar gjorde misstaget att ge sig ut och jogga rätt ofta med en barnvagn anpassad för löpning. Det tog inte lång stund förrän liten vägrade sova om inte pappa gav sig ut och sprang
Inte helt ovanligt tydligen att små barn gillar att åka fort!LissaLo, sant. Man kan ju drömma lite och hoppas, det är ju inte helt fel. Men jag får vara försiktig så jag inte börjar planera och lägga planer, det är för tidigt för det. Men dagdrömma lite...
Jag är inte helt förvånad, jag har ju tjatat om denna Stockholm Marathon de senaste åren jag varit aktiv på Matdagboken, en si så där 6-7 år kanske? Det är ju lite som löparnas julafton, maran
-
Hade kompisar som åkte en tur med bilen aner sov inte liten, så han bestämde redan retades jag med dem, men var lite synd om dem han had ofta kramper och de släpt i bilen lättare.
-
Kanske var vibrationerna från motorn som gjorde det? Pappa berättade att jag inte kunde sova om jag inte fick åka bil när jag var bäbis, förmodligen rörde det sig lagom i bilen för att koliken skulle släppa.
-
Du kommer att få den medaljen...inget tvivel om det 👏👏
-
Tack Bella50, jag hoppas på det
-
Jag tror på det, jag med! Jag har följt Stockholms marathon nu och så har jag tänkt på dig hela tiden. Sonen, som sysslat med detta, tipsade ju mig under hela loppet förra året - nu springer hon bra - nu går det trögare - osv.
Så ett lopp till och sen kan du lägga pjäxorna på hyllan vad gäller Stockholms marathon. Då har du gjort dina 10 marathon! Och du kan ju ta det lugnt och komma i mål som siste man... Glöm bort personbästa! vad spelar det för roll om hundra år! Bara att delta i loppet är en bedrift!!! Och desutom hela 10 gånger! WOW!
-
Då jag inte besöker MD lika ofta numer, av mer eller mindre kända orsaker, vet jag ju inte varför du inte sprang årets upplaga. Trist för dig att missa ditt tio-årsjubileum, kan jag förstå.
Men tävlingens 40-års dito, håller vi tummarna för att du kan genomföra.
-
Tack LissaLo och ulla165! Det kan ju bli så att helt ny bana förnyar intresset också, de kanske drar en superhäftig bana istället för den lite halvtråkiga tvåvarvsbana som det varit innan? Man kan ju hoppas
svalu, jag valde att inte försöka marathonträna eftersom jag väntar barn, nu i vecka 28 hade det blivit lite otympligt kan man väl säga
Så det är egentligen en väldigt trevlig anledning att stanna hemma, men ändå... -
Jag tror och önskar att du kan/kommer att stå på startlinjen nästa år! Det är helt rätt att ha drömmar och mål och du skall utgå från att allt går bra och att pappa fixar liten medan du ränner runt i maratonspåret nästa år!😄😄😃😃
Fram till dess pepp på er alla tre!!
-
Tack Tita, han sa nästan precis det. "Nästa år står vi där båda två, på stenen." när jag suckade över att jag inte sprang och att han inte stod på stenen och hejade för första gången på tio år. Det tog en sekund innan jag fattade vem mer som skulle vara där
Jag får ta och lyssna på er, det har mer än en gång visat sig att ni har rätt -
😄😄
Logga in för att skriva en kommentar.