Skylla själv

Jag skulle bara gå ut i trädgården lite, titta lite. Medan jag gick och skrotade kom jag på än det ena och än det andra att göra och plötsligt hade jag satt igång på allvar. De gamla pallkragarna som höll på att falla sönder byttes ut, jorden grävdes ur och flyttades, rabarberna fick sin sarg så att det blir lättare att komma fram med gräsklipparen, gräset blev klippt (måste ju testa så man kommer fram), tomaterna planternades om, ogräset blev rensat i rabatterna, chiliplantorna fick också större krukor och jag planterade grönsaker i nästan alla pallkragar. 5 timmar senare hade jag inte bara lyckats aktivera maken också, tro inte att jag gjorde allting själv, utan vi fick alla småprojekt klara i ett nafs när vi väl tog oss tiden. En väl spenderad söndag. 

Det är nu vi kommer till "skylla själv"-delen. För vem tror att jag hade ätit frukost när jag gick ut vid 11-tiden för att "titta lite bara"? Och vem tror på fullt allvar att jag tänkte på något annat än en kopp kaffe när vi tog en paus? Jag ville ju ut igen, göra klart och se hur det blev!

Inte hade jag en tanke på mat. Jag hade för roligt för det! 
Dessutom var det nog lite för varmt för mat, för jag drack vatten som en kamel! 

Det slutade med att vi hamnade på den lokala pizzerian, nyöppnad och väldigt bra, och Paula fick smaka sitt livs första pizza. Jag skar mycket små bitar av brödet att smaka på,  sen fick hon smaka lite av färsen och lite av osten. När alla tre smakerna var godkända fick så fick hon smaka dem ihop också. Trots att hon ätit både gröt och fruktpuré tidigare så gick det ner en hel del pizza också! Vad jag älskar den ungen, hon är minsann inte svår att introducera nya smaker till! 

Om söndagen var full av aktivitet så kan man inte säga samma sak om lördagen, det enda jag åstadkom då var ett löppass med vätskeryggan. Vad glad jag blev att den satt så bra fortfarande, som om det inte alls var 3 år och 15 kg sen jag hade den sist. Ultraspire kan verkligen göra lätta och smidiga vätskevästar (race vest, tror jag den korrekta benämningen är), det var bara att lätta på knäppena fram lite så satt den jätteskönt.

Salomonryggan är bra, men för lite längre pass då man behöver mer packning. Den här (västen alltså) är superlätt, tar inte så mycket packning att det stör men man får med sig lite snacks, 2 liter vatten, nycklar, kreditkort och telefon. Allt man kan tänkas behöva på en runda på upp till ett par tre timmar åtminstone.

Visst satt den bättre när jag var lättare (se bild nedan), men den sitter extremt bekvämt även nu så jag tänker inte klaga.

Om inte det där (att komma i träningsgrejerna igen) är motiverande nog, att fortsätta kämpa med vikten och inte ge upp för något, så vet jag inte vad som skulle vara det!