Sol ute, sol inne...
Löpningen blir ännu viktigare nu känner jag, så att jag inte blir sittande både dag och natt. Risken är stor annars, men kroppen behöver sitt också. Passet gick odramatiskt, det var så skönt att inte behöva vara rädd för att halka. Falkarna ger mig perfekt grepp, men jag spänner mig ändå när jag ska korsa blankis. Det sitter i ryggmrägen att man blir vaksam på halka tror jag.
Än så länge fyller jag receptsidorna med recept jag saknat online, såna jag har på lappar och papper och frustrerat svär över att jag har svårt att hitta. Så småningom kommer jag att kunna återvända till recepten, både när jag handlar (det ser fint ut på alla telefoner jag haft tillgång till) och när jag lagar mat (plattan är supersmidig att ha med i köket).
Och den dag jag fått in alla mina favoriter blir det dags att utforska nya. Jag kommer antagligen att tjuvstarta utforskandet, jag älskar nya recept och nya ideer. Men lite fokus på att göra klart en sak åt gången är bra om jag kan ha, ett tag till i alla fall.
Jag önskar bara jag kunde mer om fotografering. Min metod än så länge är att fotografera massor, massor, massor och hoppas att en bild blir bra. Ibland har jag tur och får en som jag kan beskära lite fint, ibland får jag göra om och göra rätt. Jag är usel på photoshop, så det är ingen idé att jag ger mig på något mer avancerat är korrigera röda ögon och beskära bilder till rätt storlek, typ :-)
Nej, min begåvning ligger nog inte i bildbehandling direkt, vare sig fotografering eller efterbearbetning :-)
Ett recept jag längtar efter att föra in är farmors nötkakor. Jag antar att det är ett sådant där recept som är standar i svenska kakburkar, men det är kul med ärvda reept ändå, även om det är samma recept som alla andra har. Det är trots allt ett jag fått av farmor, som hon bakade med mig när jag var liten och som jag förknippar med barndom, glädje och trygghet. Ungefär osm bullreceptet. Det är antagligen samma som finns i varenda hem, men det är kanelbullar. Jag kan inte göra kringlorna som farmor gjorde dem (jag får aldrig till dem så där snyggt) men jag får till smaken i alla fall. Och om jag blundar när jag äter min bulle, så minns jag hennes kök lika tydligt som om jag var där igår. Doften, smaken av varma nybakade kanelbullar, värme och trygghet.
Det var farmors kök för mig.
Gillar
Kommentarer
-
Åh, känner så igen det är smak/doft-minnen! Så underbart att man kan slungas tillbaka till platser och känslor bara genom något så enkelt som mat. Fantastiskt! :-)
-
Vissa saker sitter i, doften av nybakat är ett sånt där doftminne som är väldigt starkt hos mig. Och doften av stall/häst, då tänker jag på farfar.
Logga in för att skriva en kommentar.