Spring i benen
Två veckor. Så länge kunde jag stå emot. Jag såg reklamen för två veckor sedan.
Nu är jag anmäld på 10km i Jönköping. 18 oktober, 11.00 går startskottet.
Ska jag överleva detta, måntro? Antagligen. Maxtiden är 1,5 timma och banan är platt. Min runda hemmavid är 10,2 km och rätt kuperad, och den klarar jag på 81 minuter men det är inte tävlingsfart, så maxtiden klarar jag.
Man kan ju tänka att jag skulle ha kunnat stå emot just idag, då jag fått springa som en liten stolle men se det hjälpte inte.
Lite ofrivilligt råkade jag bränna av ett tröskelpass:
Första kilometern idag skulle ha varit uppvärmning, jag tänkte mig 8:00/km (det gick inte alls) och sedan musikstyrda intervaller, och därefter vända hem efter 4km, och låta sista 770 metrarna vara nerjogg.
Det var hela planen, och jag lyckades inte ens följa den, så jag hoppas jag lär mig snabbt för gör jag så där den 18 oktober blir det jobbigt. Jag har inte kapacitet för 10km i 6:30/km. 7:30/km kanske, men jag är långt ifrån säker.
Det ska bli kul att ta på sig en nummerlapp igen 
Gillar
Kommentarer
-
Jag kan tro att du saknat det lite lättare steget i löpningen också .
18 oktober är det ett tag till än.
Du vet hur du ska lägga upp loppet för att inte krokna.. . så jag tror på dig 👍
Senast uppdaterad 30 september 2025 15:01
-
Tack Bella50
Jag har saknat det där så otroligt mycket, både känslan av fart men faktiskt också känslan av att balansera på tröskeln mellan stabil löpning och överfart. Det är en speciell känsla att balansera där, man springer med hjärtat i munnen nästan och har lite syrebrist nästan hela tiden. Kan låta konstigt att sakna något sådant, men när man hittar jämvikten och kroppen hittar rytmen ... Det finns inget bättre
Logga in för att skriva en kommentar.