Springa och tänka går bra
Jag sprang en runda och jag tänkte under tiden, det gör jag ofta. Den här gången på en bloggkommentar jag fick för ett bra tag sen. Att jag skulle vara för hård, eller hur det nu var. För tuff. Det var ett tag sen och jag orkar inte leta igenom bloggen bland alla kommentarer.
Först tänkte jag att det kanske stämde, men sen började jag tänka.
Nej, hade jag varit så tuff som jag borde ha varit hade jag inte kastat mig över allt roligt så ohejdat, odisciplinerat och entusiastiskt. Hade jag varit hård på riktigt hade jag disciplinera mig lite, tvingat mig att tagga ner också.
Det är ju lätt att göra roliga saker, det är ju bara att köra på! Eller tänk så här: Hade jag varit ett barn i en godisbutik hade jag smakat på alla godisarna, ätit massor av snask från alla burkarna och tagit om extra från de godaste. Ivrigt smaskande, hela tiden och utan att stoppa för eftertanke.
Men det är ju inte att vara hård, eller vara tuff? Det är ju allt annat än hård och tuff. Odisciplinerad. Slarvig.
Jag tillät mig att ge efter för en svaghet så kapitalt att jag övertränade mig. Då är man inte hård eller tuff.
Det är bara dumt. Så tänker jag inte ställa till det för mig igen.
Vinden svalkade så skönt idag att jag inte ville hem direkt, så istället för 10 blev det nästan 12km och jag njöt varenda steg, utom möjligen de sista uppför trappan när rumpan tyckte det var nog. Så välavvägt pass har jag inte sprungit på länge. 10km hade varit för kort, men 15km för långt.
Jag tänker givetvis inte räta upp allt på en gång, det riskerar att bli dåligt. Nej, det är långsamma förändringar som gäller, men nu har jag en klar och tydlig bild av vad jag behöver göra och vad jag vill.
Äntligen.
Gillar
Kommentarer
-
Topp 👍
-
Bra jobbat!
Logga in för att skriva en kommentar.