LadyG tar nya tag!

16:8 5994756

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

26 februari 2012 12:19

Stabilt

Ett steg i taget återerövrar vi tillvaron. Jag trodde jag svullat i helgen, jag har ju inte begränsat mig eller ens tänkt tanken att hålla igen som jag annars gör. Ändå visade vågen -0.1 vilket ju kan räknas som stabilt. Den enda tanke jag haft bakom maten har varit att det ska vara sådant älsklingen verkligen tycker om. Eftersom han inte har den bästa aptiten i världen redan från början och inte har några vidare fettdepåer att tala om känns det viktigt att jag försöker locka fram den lilla aptit han har. Det enda sätt jag kan komma på att göra det på är att göra alla rätterna han gillar, använda smaker jag vet han älskar och ingredienser som ligger honom varmt om hjärtat. Jag orkar inte hitta på nya saker, så det får bli gamla beprövade godingar. Sånt jag kan utantill. I veckan måste vi börja ta itu med en massa praktiska saker. Det kommer att bli jobbigt, men samtidigt tror jag att vi behöver göra det här för att på allvar börja gå vidare. För vidare måste vi.

Kommentarer

26 februari 2012 12:58

tolwyn

Det är väldigt tungt att hantera såna här bitar. Finn styrka och tröst i varandra och snart är det fler tunga dagar BAKOM dig än framför dig.
26 februari 2012 14:32

thea77

Jag blir så rörd av din blogg, sorg är så jobbigt att gå igenom. Jag lider så med er, och jag blir så varm i hjärtat att läsa din värme, det betyder så mycket för en när sorgen river i en och man har svårt att se klart att ha någon som tar hand om en likt ett barn, uppskattningen kanske inte visas just nu när sorgen är som störst och gör som ondast, men längre fram kommer kommer det vara värt så mycket, alla borde ha en som dig i sina liv när livet är för tungt att klara av på egen hand. Ta hand om er. Och massa kramar till er.
26 februari 2012 14:49

LadyG

Tack snälla ni, jag gör vad jag kan. Men det känns lite futtigt, jag skulle vilja kunna göra mer.
26 februari 2012 15:13

thea77

Jag förstår känslan med att man vill kunna göra mer, men bara att du finns där betyder förmodligen mer än du anar. Att bara veta att man har någon som man vet tar emot en när man faller betyder så mycket. Jag är själv en fysisk person, de två gånger jag tvingats att hantera sorg har en famn att krypa upp i och bara gråta ut hos betytt mer än tusen ord. Att bara känna närhet att veta att man inte är ensam trots allt, att ha någon där som sätter ihop ens trasiga hjärta när man inte själv har orken att göra det så att säga.
26 februari 2012 18:35

LadyG

Jag misstänker att du har rätt. Idag har jag fått små kramar och småleenden. Tänk att man kan sakna ljudet av en annan människas skratt så oerhört mycket. Men det kommer väl tillbaka så småningom.

Logga in för att skriva en kommentar.