icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5995142
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
17 augusti 2015 11:05

Ställde nästan till det

Ibland beställer vi mat från Mathem, och klickfingret är inte alltid så disciplinerat som det borde vara så plötsligt stod jag där med massor av kiwi och hade beställt fel. Så vad gör man? Frukten mognar och ruttnar ju så fort. Ja eftersom jag ändå hade alla burkarna framme och pysslade så blev det kiwimarmelad. Inte nyttigt över huvudtaget, lika mycket socker som frukt, men så gott på rågkuse att jag satte i mig två stycken till kvällsmat. Givetvis fick jag ont i magen av att äta så mycket grovt bröd, det är för mycket fibrer för mig, men jag får skylla mig själv.

Underligt nog fick jag inte påslag på vikten som jag trodde, men jag tänker inte beklaga mig. Det kanske var så att jag under dagen igår förstörde aptiten genom att att provsmaka mig fram i köket, jag registrerar ju inte maten längre. Så på något bisarrt vis kanske jag hamnade i balans i alla fall. Trots att jag provsmakade gelén, marmeladen och pysslade med vitkålssallader och andra inlägngingar. Vågen påstår i alla fall att jag inte gjorde bort mig ens igår, trots de massiva mängderna socker.

Det kanske var därför det gick som bara hundan när jag väl kom ut och skulle springa, sent omsider. Klockan var en bra bit över åtta på kvällen innan jag kom ut och skulle springa min mil, och benen gick som trumpinnar. Socker är raketbränsle för tränande muskler. En gissning i all ödmjukhet är att jag hade ganska mycket energi som guppade runt i systemet och väntade på att få komma ut, så att det var därför jag kunde snitta 5:53 min/km utan problem. En annan inte allt för ogrundad gissning är att jag hade sett det där förväntade plusset om jag inte hade tagit min runda till slut.

Den 20:e januari sprang jag exakt samma runda, då gick det 3 minuter långsammare (9,6km på 59 minuter) och så vitt jag kan se på siffrorna var det så nära max jag kunde komma då, den dagen med den dagsformen. Igår kände jag att det fanns en växel till, om jag behövde den. Jag la aldrig in den bara. 3 minuter på milen är ganska stor skillnad. Jämför jag passen mer noga ser jag att jag inte rörde mig lika mycket vertikalt igår (mindre gupp, mer kraft framåt), lägre puls (10 slag/min lägre i snitt), högre stegfrekvens och längre steglängd i snitt.

Och ändå är det fortfarande långsammare än vad jag vet att jag kan. Strax över 52 minuter borde jag kunna nosa på om jag är i närheten av min toppform. Jag har kapat 3 minuter redan, men jag vill kapa 3 till och mer marmelad är nog inte svaret :D

 

Gillar

Kommentarer

  • Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.