Stockholm Marathon
Det var otrolig tur att det var så trångt, för jag var enormt löpsugen. Första kilometern gick på 6:29, nästa på 6:24 och 3:e på 6:39 och det hade jag varit nöjd med som öppning på ett millopp en annan dag. Men nu tittade jag inte på Garmin, jag lyssnade inte på musik och jag följde strömmen ochhade väl egentligen inget annat val.
Hade det varit glesare hade jag nog försökt kryssa mer, försökt öka. Nu gjorde jag inte det och i efterhand kan jag konstatera att det nog var tur. Fast jag hade faktiskt bara en enda kilometer som var riktigt långsam, mellan 39 och 40km tog det hela 8:46 att förflytta sig och det om jag inte minns fel var jag duktigt trött tills jag fick syn på 40km-skylten med mellantidsmatta och allt. Då blev jag glad, för då visste jag att jag var på väg att knäcka personbästa.
Det var gräsligt mycket folk på banan hela vägen till halvmaran ungefär, sen blev fältet glesare och glesare. Svängen ut på Djurgården var, som jag misstänkte, den tråkigaste delen. Där höll jag på att dö av tristess!!! Knappt ingen publik, bara tröstlösa raksträckor. Psyktiskt led jag mest där.
Vid 28 tyckte jag det var eländigt jobbigt, då hade jag precis lagt det där eländiga Djurgården bakom mig och behövde tröstlöpa lite i mer bebodda delar av staden innan jag blev glad igen.
De sista två kilometrarna värkte benen, frånskjutet var tröttkört, och fotleden ömmade (vänster). Jag var trött, genomblöt av allt vatten jag vräkt över mig och genomlycklig eftersom jag rörde mig fortare än de omkring mig. Jag rundade faktiskt välkdigt många på slutet och det var också en energikick!
När jag kom in på Stadion såg jag till en början inte klockan men när jag fick syn på den räknade den 5:12:-och uppåt och jag visste ju att mitt gamla personbästa på maran var i krokarna, så jag drog till med en rejäl spurt. Jag tog i allt jag ägde och hade, för förbannelse heller om jag tänkte komma in sekundrarna EFTER personbästa! Jag pressade kroppen så hårt jag kunde, utnyttjade varenda muskel jag kunde hitta och vräkte mig förbi både unga och gamla. Korsade mållinjen och sköljdes över av ett illamående av episka proportioner, som försvann nästan lika snabbt som det kom när jag väl stannade och hann andas lite också.
Det jag såg på klockan var ju då inte min personliga tid, som jag i min lilla trötta hjärna fick för mig utan bruttotiden. Tiden blev 5:06:43 tillslut och det mina damer och herrar är ett personligt banrekord med 36 minuter eller så. På den superplatta inomhusbanan sprang jag distansen på 5:12:36 i Karlstad men då fortsatte jag i samma fart i ytterligare trekvart när jag passerat maran. Jag vet inte vad jag ska säga när jag ser tiden. Snittempo 7:06/km tillslut, snittpuls 83% och toppnotering 93%. Allting talar för att jag gjorde det bästa jag kunde idag, just idag fungerade löpningen som jag ville.
Jag är så tacksam för att jag har en frisk och stark kropp en dag som denna.
Kommentarer
-
Superbra jobbat! Grattis! Kram
-
bra jobbat!
-
wow vilket lopp! Grattis!
-
Grattis, vilken härlig känsla det måste vara!
-
Super grattis!!!! Bra jobbat!
-
Bra jobbat!
-
Oj! Grattis!!
-
Grattis, bra av dig!
Logga in för att skriva en kommentar.