LadyG tar nya tag!

16:8 5989549

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

12 juni 2013 22:58

Stolt

Ibland blir det bättre i köket än vad jag räknat med, attans så god kycklingwoken blev! Jag avsåg att göra en teriyaki-aktig wok på 4 kycklingbröst och en massa grönsaker så att det skulle räcka till matlådor också. Men av någon anledning blev stekskyn så god i sig att jag struntade i sojan och mirin, det behövdes inte mer kryddor än det redan var. Det var bara att vända ner nudlarna (shirataki) och servera som det var. Jag höll mig till en rejäl portion, älsklingen lyckades nästan tömma resten så jag får improvisera imorgon. Men det gör jag så gärna, det finns ingen högre form av smicker än att folk äter av hjärtans lust. Tidigare på dagen laddade jag med kornmjölsgröt, mjölk och äppelmos innan jag gav mig ut på min löprunda. 15km på 95 minuter, meningen var att det skulle vara lugnt och det hade säkert blivit lugnare om jag inte hade varit så sugen. Nu gick det på tok för fort egentligen, och på lite för hög ansträngningsgrad för att vara bra. Men å andra sidan var det roligt, jag trivdes och då kan det väl inte vara helt fel. Jag tog mig tid att fotografera lite på vägen, så jag stressade inte allt för mycket. Det är fullt av fågelungar runt sjöarna nu. Imorgon ska jag köra 3x2000meter, förhoppningsvis programmerar jag klockan rätt den här gången! Jag tänker dubbelkolla det där innan jag ger mig av :-) Det lär bli gröt före löpningen imorgon också, just kornmjölsgröt lägger sig som bomull i magen. Det ger inget håll, inget magknip och inget skump. Ändå verkar det ge ett jämt och fint blodsocker, och det uppskattar jag. Jag fortsätter att testa, än så länge är det en aningen fastare gröt med lite längre koktid som är min favorit. Det ser lite grått och trist ut, men smaken är det definitivt inget fel på tycker jag!

Kommentarer

13 juni 2013 09:51

LadyG

Swesent, så vitt jag vet är t ex kålpudding en riktigt mardröm att springa på. Jag får håll så det sjunger om det. Jag tror det har med hur tufft/lättsmält en måltid är, kål är ju ganska svårsmält medan gröten är len och mjuk och kräver väldigt lite processning i magen :-) Det känns lite lyxigt att kunna springa genom så vackra miljöer inne i Stockholm. Iofs tittar byggherrarna girigt på golfängarna och Järvafältet, men naturskyddsområden kan de inte röra. Inte än, det måste till en lagändring för det. tolwyn, oj det är mer än hela min sprungna distans i år. Det hade blivit jobbigt :-) Det är läskigast att springa ensam i skogen, tänk om man snubblar och slår sig och ingen vet vart man är?
13 juni 2013 11:06

Swesent

[FET]@ LadyG:[/FET] Ligger nog en hel del i din slutsats om svårsmält mat. Det kommer jag hålla i tankarna framöver när det blir läge att jogga under icke fasta-timmarna. Kul att för jämnan lära sig mer och nytt av allt och alla! [FET]@ tolwyn:[/FET] Jo, om kvällarna skulle det eventuellt kunna vara lite lugnare och roare här också. Jag kör dock gärna en runda under faste-timmarna (förmiddag & tidig eftermiddag), men då är det alldeles för mycket action runt om för att falla mig i smaken. Det har mycket att göra med min självbild än så länge. Jag trivs bäst att jogga mer ifred, inte så många i närheten att lyssna till mitt intensiva - inte ännu bäst konditions - flåsande. Inte gärna så många som ser mig heller då jag märkligt nog alltid pushar lite extra till åskådaren är passerad. Ungefär som en inbyggd vilja att visa mig mer i form än jag egentligen är. Slutar oftast med att jag stannar 20 sekunder senare för att ta igen mig efter den snabbare "spurten". Vad gällande olycksrisk så förstår jag absolut att det känns allmänt tryggare med lite folk inom hörhåll. För min egen del så lämnar jag aldrig hemmet utan mobiltelefon - det har jag ej gjort sedan jag fick min allra första. Främst då på grund av diabetesen där mobiltelefon är det absolut viktigaste man kan ha med sig.
13 juni 2013 10:34

LadyG

Det låter klokt, man kan ju ha telefonen på tyst så man inte blir störd ändå.
13 juni 2013 10:04

tolwyn

Kan förstå det och i det läget hade jag klart tagit med mig telefon för att vara nåbar. Har faktiskt telefon med mig när jag marschtränar eftersom jag räknar med en förhöjd skaderisk med ovana ben och packning.
13 juni 2013 08:39

tolwyn

En rättprogrammerad klocka underlättar. Kommer ihåg när jag skulle programmera klockan att jag ville springa en mile första gången. Jänkarna och vi har ju lite olika användningsområden för komma så klockan trodde jag skulle springa 1 609 KM (!). Lite svettigt så där. Swesent: Min runda går också genom industriområde. Rätt skönt faktiskt, lugnt om kvällarna men ändå folk i rörelse om nu otursnisse skulle vara framme och man behöver hjälp.
13 juni 2013 07:47

Swesent

Intressant det du skriver om kornmjölsgröt, att det ej framkallar håll m.m. Vet du om det finns viss mat och födoämnen som [KURSIV]ökar[/KURSIV] risken för håll? Jag har aldrig tänkt på den möjliga kopplingen faktiskt, fast det kanske är mycket individuellt? Detta får jag kika vidare på då jag har en viss tendens att drabbas av håll om jag beger mig ut efter måltid. Det enda jag tänkt på är hur lång tid efter måltid jag ger mig iväg, inte ett dyft på [KURSIV]vad[/KURSIV] jag faktiskt har ätit. Tack för den ögonöppnaren! :) Vad kul att du tycks ha många trevliga miljöer i närheten att springa i. Det kan jag tänka mig höjer hela upplevelsen en hel del. Våra gångvägar här i krokarna hade gärna fått slingra iväg på lite grönare ställen än jämte körbanor och industriområden... Med hopp om fortsatt fina löpningsrundor för dig!
13 juni 2013 11:31

tolwyn

Förstår precis vad du menar Swesent och har haft liknande tankebanor innan. Dock kom jag till en punkt att jag inte ville dikteras av hur andra kanske uppfattade mig när jag tränar med mina 30 kg övervikt. Vi tränar ju för vår egen skull, inte deras. Att ha bra musik som trummar underlättar för mig eftersom det blir en sorts självhypnos eller vad man ska kalla det. Jag har musiken och jag springer. Alla personer som rör sig i området blir därmed hinder som ska passeras på smidigaste vis istället för åsiktsmaskiner som kanske ser ner på en, vare sig de gör det eller om jag bara tror det.

Logga in för att skriva en kommentar.