Stresshantering
För över 20 år sedan hamnade jag i ett stressigt jobb, var mycket nära att bränna ut mig och jag såg det inte ens själv. Det var företagshälsan som reagerade, och sjukskrev mig trots att jag tyckte att det var ju inget fel på mig om jag bara fick sova ut nån gång... "Jag är ju bara lite trött" :-)
Man är inte vaccinerad emot stress bara för att man gör något roligt. Tvärt om, det kan mycket väl bli så att man pressar sig för länge och för hårt just för att det är för roligt. Oavsett om det är jobb, träning eller vad det än kan röra sig om.
Att jag inte reagerade tidigare beror mest på att då och nu inte alls ser lika ut. På den tiden kunde jag somna var som helst, när som helst. Jag tog en tupplur efter jobbet så jag skulle orka med kvällen. Det fanns en överhängande risk att jag somnade bakom ratten om jag inte stängde av kupévärmen, var det kallt nog i bilen frös jag så illa att jag inte kunde somna.
Nu sover jag i och för sig mycket, men bara när jag går och lägger mig.
Då gick livet i 180, allting hände fort och inte helt kontrollerat. Nu förtiden har jag så mycket kontroll som man bara kan ha här i livet, oavsett om det gäller ekonomi, arbete eller hobbies.
Men jag är inte dummare än att jag märker att kroppen reagerar negativt på stress, till och med när det är självpåtaget som man ju får anse träning vara. Kanske är jag lite känsligare än jag var före sjukskrivningen? Det vet jag inte, jag har ingen lust att testa.
Jag har småtränat lite, och pratar lite med löparvänner. Många har gått igenom ungefär samma sak som jag, och kommit ut på andra sidan med mer självkännedom och styrka än tidigare. Ingen har behövt sluta med löpningen 
Och det var väl det jag fiskade efter, när jag frågade runt. Jag måste inte nånting, om jag inte vill.
För det ironiska är att jag faktiskt blir stressad av att inte få springa. Springa är ju ett av de sätt jag hanterat annan stress på, så utan löpningen har jag ju helt plötsligt inget sätt att ventilera stress på!
...och nej, jag tänker inte börja med yoga mot stressen. Jag har försökt, både själv och på gym och det senare var så genant att jag bytte gym! Herre gud så ovig och klumpig jag är. Nej, fy fan. Det är INGET för mig! Hatten av för er som kan, ni har min respekt. Det där är något jag inte grejar helt enkelt. Jag har redan avvisat inviter från andra yogafrälsta, och behövt brottas med "men du kan träna hemma" och "men ingen tittar på gymmet". Det är inte det som är mitt bekymmer. Jag känner mig obekväm, besvärad och klumpig oavsett var jag är och är jag på gymmet blir jag dessutom hysteriskt fnissig eftersom jag känner mig så löjlig och okunnig. 
En del saker som stresshanteringen handlar om har jag redan anammat, som t ex äta långsammare, försöker gå långsammare emellanåt så jag inte bara stegar på som om jag ska vinna OS i gång och tänker på att bukandas.
Men det finns mer man kan göra i vardagen för att minska sin stress, mer än andas rätt, äta rätt och motionera. Dagsljus är viktigt, inte bara för D-vitmain utan för välbefinnadet i stort. Promenader mitt på dagen är bra, en lunchpromenad i sakta mak klockrent. Skratta är stresshanteringens heliga graal. När man skrattar frigörs en dusch av bra hormoner, många av dem rena motgiftet mot stress.
Visst låter det som att jag borde ta med min hjärtans kär på en långsam promenad till ett mysigt ställe för att äta något gott någonstans i lugn och ro, och sen titta på en rolig film, så vi sitter och gapskrattar en stund? :-)
Det tycker jag absolut att det låter som :-)
Gillar
Kommentarer
-
Du är sååå klok!😇
Min erfarenhet är att man blir "stressallergisk" efter att ha varit sjukskriven för utbrändhet. Så känner jag mig iaf. Alltså att man blir lite känsligare än andra för olika typer av stressiga situationer/perioder. Kan ju även vara så att man lärt sig känna igen sina egna stressreaktioner, så att man stoppar tidigare.
Upplever också att jag "ser/känner" andras stress tydligare också.
Ta du en lugn promenad med din hjärtans kär.❤️
-
Håller med, du får ner dina tankar väldigt bra! Och skriva tror jag också är nyttigt för stressen (om man inte sätter press på sig själv förstås).
Rolig historia om yoga! Jag är ju en sådan som älskar yoga så jag tycker att det är synd att du inte gillar det såklart. Men har du provat appen "headspace". Där kan man prova 10 minuters meditation under 10 dagar. Det kanske vore en bra start?
-
Tack Chica och Nataliea, jo det kan vara så att man lärt sig lite mer kanske om sina egna reaktioner. Jag vet ju trots allt mer nu än för 20 år sedan. "Headspace" har jag inte hört talas om tidigare faktiskt, jag ska kika på den.
Tack för påminnelsen Nataliea, när jag tränade kampsport mediterade vi ofta som en del i uppvärmningen, men det hade jag faktiskt glömt bort. Men bara att sitta i seiza (japanska för "att sitta korrekt") är besvärligt nog för västerländska fotleder så är man inte van får man ta det i korta sessioner. Det kan bli intressant att testa igen :-)
EvaKL, tillräckligt för att veta att jag kan uppnå rörlighet på andra sätt, och det finns fler vägar till harmoni. Jag har släppt det, det är helt enkelt inte något för mig. Men det är kul att du trivs med det.
-
Ja men då är ju 10 minuter perfekt att börja med, säg gärna vad du tycker sen!
Logga in för att skriva en kommentar.