Surar

Jag sitter och småsurar lite, det är inte synd om mig egentligen men jag surar ändå. Det grasserar en förkylning i familjen, döttrarna var först i däck och först på benen igen och för Paulas del varade förkylningen kanske ett dygn som mest innan hon var sig själv igen. Hon sov mer, åt mindre och drack mer en period, sedan vaknade hon och började busa igen. Därefter var det makens tur den stackaren, han gjorde en naturtrogen imitation av Rudolf den stackaren, så nu är jag vaksam på tecken hos mig själv.

Igår vaknade jag med halsen så där öm som den kan vara när man sovit med öppen mun, en känsla som satt i hela dagen. Idag är den känslan nästan helt borta, enda spåret av en förkylning är en snabbare vilopuls än vanligt. De flesta hade sannolikt lyssnat mer på löpsuget än så vaga signaler antar jag, men en vilodag till kan göra hela skillnaden. För symmetrins skull, jag är väldigt svag för symmetri, hade det varit snyggt med ett längre pass idag. Det var idag, den 1 december, jag skulle sprungit och testat formen för att utvärdera om jag ska satsa på Stockholm Marathon 2019 eller ej. 

Jag satte förvisso ett bra 5km-spring i förra veckan, jag kanske kan gå på det istället. För om jag taggar ner i helgen kan hotet om förkylning stanna vid att vara ett hot, så kan jag fortsätta som vanligt nästa vecka. Om jag tvärt om framhärdar i att springa idag kanske jag sänker garden för eventuella baciller och förstör 14 dagars träning av ren envishet.

Jag funderar fortfarande på om jag ska hoppa på schemat på Marathon.se som börjar i dagarna. 

"Programmets grundfart på lugn distans och långpass ligger på 6.50-7.10 minuter per km. Det är bra men inte nödvändigt om din naturligt lugna löpfart ligger i eller i närhet av detta fartspann."

När jag dissekerar mina tidigare pass verkar jag hamna runt 7:25-7:30 min/km. Jag har pressat och gjort 5km på under 35 minuter men då är det inte lugn löpning längre.

"Om 5.00 timmars målet ska vara realistiskt är det bra om du på en snabb mils löpning kan göra runt 65-67 minuter. Under programmets gång är målet att vi kan jobba ner mil tiden till runt 63-64 minuter om du vill klara fem timmars målet."

Jag har inte tillgång till en lättlöpt mil sedan en av mina rundor försvann, men redan i juli när det var så där varmt gjorde jag en flack mil på 71 minuter utan att pulsen gick över 82% av max (dvs det fanns en del kvar att gasa med). Om jag hade haft tillgång till den rundan fortfarande hade jag kunnat jämföra, jag är ganska säker på att jag skulle göra den snabbare nu. Kanske inte så snabbt som 65 men definitivt under 70, kanske till och med under 67 om jag har vinden i ryggen.

Nåja, det är inte så att jag saknar saker att göra, inte i december och inte med lilla Paula i faggorna. Allt som oftast släpper hon taget nu och promenerar några steg innan hon planterar blöjan med en solid duns i golvet. Hon tar inga risker lilla fröken, hon är så stadig att jag är säker på att hon skulle kunna gå sin väg om hon bestämmer sig för det. Men hon gör sig ingen brådska, tar ett steg i taget - bokstavligen - och låter sig inte stressas. Snart nog kommer vi få jaga henne kors och tvärs ändå, så jag har ingen brådska att hon lär sig gå och sen springa. 

Hon är gärna med i köket, jag bakar lite inför advent och då sitter hon med i sin stol med slev och bunke och leker. Kaksmet uppskattas, liksom kakdeg av olika sorter. Kakorna som sådana däremot är roligare att leka med än faktiskt äta. Samma sak med sockerkakan och äppelkakan jag bakade, smeten mumsade hon på men kakan smulades ner i beståndsdelar och kastades runt som konfetti i köket.

Roliga lilla barn.

Jag är förstås mer förtjust i kakorna som sådana, men kakorna ovan leker Paula bara med i kakform. Degen däremot skulle hon nog äta mer av om jag lät henne 

Det är förvånande att så många julpyntade redan förra veckan, det är ju denna helgen som är första advent. Tjuvstartas det i stugorna mån tro? Jag tyckte jag fuskade som smög upp lite tomtar och en söt julstjärna i fönstret, men grannarna runt omkring gick all in och satte upp rubb som stubb redan förra helgen 

Julstjärnor, adventsljusstakar, ljusslingor - you name it!

Jag beklagar mig inte, jag är glad för det extra ljuset och att det blir så fint. Men visst är det förvånande att å ena sidan så många beklagar sig för att butikerna börjar med must och glögg i slutet av oktober, samtidigt som det säljer som aldrig förr, och å andra sidan själv tjuvstarta med pyntandet medan man beklagar sig över att allt ska vara så tidigt nu för tiden. Är inte det kutym förresten, att den publika granen ska upp ungefär sista veckan i november? Eller är det olika från stad till stad kanske

Jag har hyfsat gott om tid om jag planerar den, men jag försökte tänka till lite här. Har man begränsat med tid varje dag, som de flesta yrkesarbetande faktiskt har, och vill hinna med alla jultraditioner behöver man fler dagar att sprida ut glädjen på. Alla är inte hemmafruar eller hemmamän som har hela dagarna på sig att pynta och pyssla, baka kakor, laga julmat, lägga in sillar, luta fisk, göra godis, göra egna pynt, virka julgranspynt och sy vepor och gardiner. Så vill man, som julfanatiker med kanske max en timma eller två varje dag till egna aktiviteter, ha en chans att hinna med allt det där, ja då blir det till att planera och börja redan i november.

Och allt det där andra ska trängas med träning, familj, socialt liv, hobby, eventuella husdjur... Ja ni inser ju själva att det kanske finns en anledning till att glöggen köps redan i oktober nu för tiden. Åtminstone kan jag förstå det, även om jag inte själv köpt någon än.

Jag gillar julen så för mig får det gärna dra ut på tiden. Men jag förstår de som tröttnar fort, är man inte särdeles intresserad blir det nog lite tjatigt.

Trevlig helg i alla fall, oavsett om ni firar advent eller ej