Svårt
I måndags började jag registrera lite nogrannare, både kost och träning. Mått och vikt med för den delen. Men jag har, än så länge, motstått impulsen att börja kolla dagligen. Just nu är jag inte mentalt redo att hantera den naturliga dygnsvariationen som trots allt infinner sig. Om vikten inte sjunker som den ska ett dygn, eller till och med ökar, så kan det sätta fler käppar i hjulet än om jag inte kontrollerar alls.
För kosten har jag hyfsad koll på. Hyfsad, så till vida att jag avsrundar uppåt, 38g morot blir alltid 40g när jag registrerar men aldrig 30g. Det är lättare att komma ihåg så, jag vill helst inte fippla med telefonen vid matbordet, utan försöker sköta det så distret som möjligt. Paula ser allt.
Eftersom Paula ser allt ser hon också att jag prioriterar grönsaker. Jag väljer sådant som jag kan lägga på mycket av, olika kålsorter, ärtor och morot t ex. Jag hoppas att det hon ser är att mamma äter färgglatt, mycket (grönsaker ger maten volym, det ser jättemycket ut men är inte allt många kalorier) och gott. Det gör det lite mer komlicerat att begränsa kalorierna när Paula ser, för jag vill inte påverka henne. Men grönsaker är ju också mat, så jag äter fortfarande stora portioner mat. De är bara stora på ett lite annat sätt nu.
Varannan dag tränar jag styrketräning efter schemat jag nämnde i bloggen innan. Hyfsat lätta vikter än så länge, eftersom jag startar om.
Bild: Så här påstår Garmin att söndagens träningspass riktade sig. Det stämmer antagligen.
Nu är allt relativt, det som känns lätt för mig är kanske inte lätt för någon annan så det är ingen idé att jag rabblar vikter men ungefär halva min kapacitet använder jag. Det är inte särskilt svettigt eller pulshöjande, men jag får lite träningsvärk ändå. Lite lagom.
Bild: Så här säger Garmin att tisdagens pass siktade in sig. Inte olikt det jag gjorde i söndags, eller hur?
Den som är observant ser att de båda bilderna - från olika pass - är förvirrande lika. Trots att jag gör olika övningar tar de på nästan samma muskler, och ingen av dem tar på magen.
Jag borde med andra ord lägga till en övning, typ Liggande benlyft eller Deadbug sist i passet (sist för att magens stabilitet i de andra övningarna inte ska påverkas). Eller crunches på pilatesbollen, det borde fungera. Om Paula låter mig låna den, hon tycker om att greja med den när jag tränar. 
Jag fortsätter fokusera på att hålla 16:8 även om det vissa dagar blir närmare 18:6 (18h fasta, 6h ätfönster) eftersom jag blir väldigt sen med lunchen, och jag flyttar inte fönstrets stägningstid, klockan 20 ska jag vara klar. Akrylkursen jag går håller på till 12:30 och med resa hem och allt brukar klockan lätt hinna bli 14 eller senare innan jag är hemma och äter lunch, men lustigt nog fungerar det rätt bra ändå. Bara jag får vatten och kaffe reder jag mig.
Jag försöker att landa på över 100g protein om jag kan, det mättar bra och behövs för att få behålla musklerna när jag går ner i vikt. Egentligen borde jag ligga ännu högre, men då måste jag ta till pulver för att inte överskrida mina kalorier så jag avvaktar och ser vad som händer.
Måttband och våg är mina primära kontrollfunktioner. Spegeln litar jag inte på, jag vet hur skev självbild man kan ha. Samma sak gäller faktiskt foton. Jag tittar på foton från lopp, jag minns att jag då tänkte att jag såg lite för tjock ut. Men det jag såg då kan jag inte se nu. Som på bilden nedan, från 4 oktober 2014. Jag är #44 i vit keps och stort leende.
Bild: Spånga IP, sista tävlingen där. Äldsta dottern (#41) led lite, tror jag. Men hon klagade inte.
Jag lade aldrig upp bilden för jag tyckte låren såg så stora ut. (
)
Tightsen är storlek 36. Jag har dem kvar. (Jag är en hamster, jag kastar aldrig något som är helt.)
Så allt som innebär en subjektiv bedömning går bort. Så enkelt är det.
Jag tänker inte tjafsa med måttbandet eller vågen.
Så gör jag.
Gillar
Kommentarer
-
Så viktigt det är att vi hittar ett sätt som vi mår bra av, både hur ofta vi mäter/väger oss, hur vi äter och hur vi tränar!
-
Verkligen! Just nu är motivationen spröd men beslutsamheten är stark. Fast jag är rädd att om jag börjar väga mig kanske beslutsamheten vacklar om inte resultatet blir det jag önskar, så jag får helt enkelt anpassa mig till det då.
-
Jag tänker att vikten av att klara av att förändra kosten med mer grönsaker är viktigare än vad vågen visar. I slutänden är de ju känsls av att kosten fungerar och någon form av träning som förhoppningsvis gör att vi mår generellt bättre.
-
Visst är det så, det ska fungera i längden också vilket är anledningen till att jag egentligen börjat med grönsaker på tallriken först (som tar plats och fyller upp tallriken så väl som magen) och det som är kaloririkt senare, i stigande ordning (det kaloririkaste sist). Det fungerar förvånansvärt bra
Träningen har jag valt av vetenskapliga skäl, styrketräning är kanonbra av så många anledningar så jag får nästan göra ett eget inlägg om det
Ja det är ju lite roligt också förstås, att bli starkare och fastare i kroppen så det är inte enbart vetenskap, men det är vetenskapen som styrde mig åt att ens prova. Från början tyckte jag inte det var roligt alls nämligen, inte förrän jag började bli bra på det.
Logga in för att skriva en kommentar.