Tänk positivt

[KURSIV]"Nobody got anywhere in this world by being content"[/KURSIV] påstås Louis L`amour ha sagt, och det ligger nog en del i det. Vill man något tillräckligt mycket hittar man en väg, ett sätt att nå sitt mål. Jag har träffat blinda som springer marathon, en man som springer ultramarathon med båda knäna opererade. Jag har mött människor som klarat av sådana hinder och sådana svårigheter att mina futtiga kilon övervikt känns löjliga i jämförelse. Ni finns här också, på Matdagboken. Det är de här människorna, som kanske inte är fysiskt perfekta, som visar hur enorm viljans kraft är. Att man inte behöver begränsas av att sakna ett sinne, en lem eller funktionalitet om man inte väljer att låta det bli ett hinder. Det är ur de här människornas berättelser jag hämtar kraft till min egen kamp. För mig är mina hinder stora, för mig är mina problem riktiga problem. Men genom att tänka på de här urstarka människorna, genom vetskapen att de klarat av det - de tog fajten och vann - ger mig kraft. Därför väljer jag att gå in i en utmaning med inställningen att "Jag fixar det här!" och även om det i början mest kanske låter som att jag säger "Jag fixar det här?" så jobbar jag på att befästa den positiva tanken, radera frågetecknet och byta mot ett utropstecken. Jag är nämligen övertygad om att det man matar hjärnan med blir sant i slutänden. Tänker man på sig själv som "dum och fet" så bli det en självuppfyllande profetia, man agerar omedvetet på ett sätt som bekräftar tanken. Det här har bevisats i studier och är inget nytt för psykologer och andra som är kunniga på KBT. Omvänt kan man programmera om hjärnan till framgång genom att tjata, "Jag är stark, jag är snabb" (om man nu vill bli det) tills hjärnan accepterat det faktum att "Jag är stark, jag är snabb". Detta är ett faktum ultralöpare har vetat i många år. Du tänker dig att du klarar loppet, du ser det framför dig gång på gång och verkligen försöker tänka dig in i hur det känns. Hjärnan går nämligen att lura, och det här har kampsportare vetat i många hundra år. Den tror, efter tillräckligt många repetitioner att det man tänkt sig är sant, att det är så det ska vara och så agerar man efter det. Det är också därför en del forskare hävdar att video- och spelvåld påverkar oss mer än vi tror eftersom hjärnan har svårt att skilja på det vi sett och det vi gjort själva. Man kan mäta med EEG hur hjärnan reagerar som om vi fått ont när vi ser en annan människa skadas, man får sympationt. Mycket av forskningen är i sin linda på det här området och det är massor vi inte vet om våra hjärnor, men jag är övertygad om att det är mycket bättre att säga till sig själv att "Det här fixar jag!" och försöka, om och om igen än att gå omkring och tvivla. [FET]Tro på er själva![/FET]

Kommentarer

5 februari 2013 19:40

utter

Det är så sant! :)
5 februari 2013 20:11

Troxii

Fantastiskt skrivet :)
6 februari 2013 07:18

Bollis

Så fruktansvärt sant men trots det så är det iaf för mig en kamp varje dag att faktiskt lära mig att "tänka rätt". Men det är på god väg =)

Logga in för att skriva en kommentar.