icon-chat icon-cutlery icon-dumbbell user count-calories menu Search

LadyG tar nya tag!

16:8 5992518
Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.
10 april 2010 21:07
7

Tävlingsdags

Ett varv var 10km, fast det kändes lättare att tänka varv än mil. Första gick väl rätt okej, jag kände mig tung och seg. Pressade på lite för att försöka hålla så nära måltiden som möjligt och missade bara med några minuter (bra för att vara en så ojämn löpare som jag). Gick i de brantaste backarna, som man gör på en ultra, och försökte få i mig chokladen och bananerna från varvpåsen - jag hade tänkt att ta en påse godis per varv egentligen men jag orkade inte igenom ens den första..!

Skulle jag tagit varning av det? Nej, det tycker jag inte. Jag är inte en glupsk löpare. Jag drack bra, resorb och vatten på varven och vatten och kaffe i varvningen. Andra varvet blev inte lättare, som jag trott. Det blev aldrig lätt löpning men jag försökte hålla humöret uppe ändå. Det gick väl bra så länge inget gjorde ont.

Tredje varvet kom den första svackan, jag ville bara hem. Löpningen gick tungt och jag visste vid det här laget att 12 timmar förmodligen inte skulle fungera. Det kom och gick något som liknade duggregn. Men jag svettades så mycket att det inte spelade någon roll. Fortsatte gnaga på köttbullar och fylla på med resorb.

Fjärde varvet började jag ana att vaderna tagit mer stryk än jag trodde, de började hugga och värka på ett sätt jag aldrig varit med om förut. Något gjorde förfärligt ont i knävecket när jag pillade där, så då pillade jag inte där mer. Men det gick ytterst dåligt att vinkla foten nedåt (som i frånskjut t ex) så det blev ju lite si och så med farten...

Femte varvet bestämde jag mig tidigt för att inte försöka fullfölja, vänstervaden nöp till ordentligt först i en backe jag underlät att gå i och därefter när jag snubblade till på en rot. Om man kan säga att en smärta har en färg var den här illröd, eller vass om man så vill. Andra smärtor, som trötthet, är mer dova nyanser av rosa och orange, och inte så närvarande.

Jag vet inte om jag ställt till något i dagsläget, jag tror jag steg av i tid ändå för det gör åtminstone inte ont att sitta still. Men det återstår att se om jag har rätt också, jag har haft fel förr.

Lustigt nog är jag rätt nöjd ändå, trots att tiden (runt 8 timmar, glömde stänga av klockan så jag får vänta på den officiella tiden) inte blev så lysande och trots att jag bara sprang 50km. För om man bortser från vaden är jag oförskämt oberörd i resten av kroppen. Det, åtminstone, är något att glädja sig åt tycker jag.

Faktiskt är jag lite stolt nu, trots att jag sprungit distansen snabbare, eftersom jag aldrig gjort det under svårare förhållanden!

Kommentarer

  • 10 april 2010 21:21
    hej Det var inte dåligt att springa så långt. Jag sprang intervall träning på 4 km häromdagen och jag höll på dö,, men jag ger inte upp det kommer bli ett pass i morgon med. Men tänk på att ta det lugnt nu i några dagar så att du inte skadar dig.. Jag skickar mycket beröm till dig och ha en fin kväll med din vad...
  • 10 april 2010 21:37
    utter
    Wow, hur många mil som hellst ju! Jag är grymt imponerad! :D
  • 10 april 2010 21:41
    Stinta
    Jag tycker att du gjorde det bra för att vara årets första lopp! Ännu duktigare tyckte jag du var som klev av! Hade ju kunnat sluta illa om du hade tvingat dig själv vidare... 8 timmar är ju en arbetsdag, och då har man ju en timma lunch emellan också! Jag tyckte du gjorde det utmärkt!
  • 10 april 2010 22:10
    Tack! Jag jag är nog rätt nöjd trots allt, förhoppningsvis hinner jag kurera och ta hand om benen till nästa tävling som är om 4 veckor. Men det lär gå bra, det har jag gjort förr! Då är det Lidingö Ultra 50k som gäller, och då vill jag nog allt klara 7h 30min åtminstone, det är en ganska tuff bana med mycket backar så jag vågar inte hoppas på alt för mycket där!
  • 11 april 2010 09:40
    Du kämpade på bra! Jag hade aldrig klarat 8 mil pga knän, benhinnor, sår under fötterna m.m Imponerad att du klarade 5 varv!! Tänkte på dig igår faktiskt och undrade hur det gick för dig ;) Det lät ngt fruktansvärt jobbigt när du berättade att du skulle sprnga det där loppet. Du ska vara nöjd iaf :) kram
  • 11 april 2010 10:20
    lflickan
    Bra jobbat ändå tjejen. Är imponerad jag med. Du kommer säkert lyckas så bra som du vill i andra lopp. Vi är nog flera här som stöttar dig. Lycka till!
  • 11 april 2010 19:37
    Att springa 50 km låter helt fantastiskt långt för en annan som ännu bara klarar max 15 km. Strongt att bryta när kroppen larmar. Det kommer du säkert att vara glad för inför Lidingö-ultran. Jag är så imponerad. Heja, heja!!!

Logga in för att skriva en kommentar.