Tage och jag...

Vågen visade uppåt idag, jag ligger och pendlar på ett sätt som får mig att tänka på Tage Danielssons underfundiga textsättning till Kalle Jularbos "Livet i Finnskogarna". Ni vet, "först så går det upp, sen går det ner, sen går det upp..." från 1962.

Jag drabbades av smörgåssuget igår, och jag kunde helt enkelt inte motivera mig att låta bli dem. Två ganska stora smörgåsar med lätta och kaviar, det lär ju ha satt sina spår i systemet som annars inte får några överväldigande mängder kolhydrater av den typen. +0,3 bara över en natt hoppas jag beror på att varje gram kolhydrat binder nästan 3g vatten, och de där mackorna lär väl skvalpa omkring i systemet ännu ett tag.

Idag är det vilodag från löpning och träning. Kroppen ska ha det också. Jag hoppas jag kan prata till mig en grundlig massage av min älskling, jag har en del trötta muskler som skulle behöva hans omsorger. Nu ska jag försöka ta itu med en ny vecka och inte älta det som varit, utan ta mig an den nya veckan som om den vore den första.