LadyG tar nya tag!

16:8 5998848

Matglad bullmamma i löparskor. Jag drömmer om en vältränad figur, något jag inte ens vågade hoppas på förut. Mitt mål var först att komma ner på ett BMI under 30 och därefter sakta men säkert, envis som en mula, försöka skaffa mig den där vältränade kroppen som hägrat i drömmarna. Beväpnad med den kunskap jag förvärvade vid den resan gör jag en liknande resa en gång till för att bli av med mina gravidkilo och åter kunna springa marathon.

Nu för tiden är jag en av Matdagbokens mentorer, skicka ett privat meddelande om du vill ha stöd och pepp privat eller om du vill ha någon att bolla ideer med.

12 mars 2011 13:53

Tankar medan levergrytan puttrar...

Jag funderade medan jag putsade och delade levern, tänkte tillbaka på när jag var liten. Det var på den tiden man fick slakta hemma för husbehov, det tror jag inte man få nu. Men på den tiden leddes grisen ut i slaktutrymmet där slaktaren väntade, de var aldrig rädda. De var ju hemma, och de kände ju farfar (och senare pappa). Själva slakten gick fort, jag betvivlar att grisarna någonsin hann fatta vad som hände. Alla gick och pratade lugnt runt grisarna tills det var dags, sen small det. Men när grisen väl var död gick det undan desto mer, blodet skulle tappas upp och bevaras och det skulle göras fort. Jag undrar om inte våra grisar var lyckligare än någon industrigris någonsin fått vara, och jag begriper inte varför det skulle vara bättre att köra iväg grisarna till ett slakteri? Bättre för vem? Inte för grisen i alla fall. Farfar skållade alltid grisen ute på backen (gårdsplanen) och när allt annat var omhändertaget kokades slaktavfallet och talget togs tillvara. Farfar var fena på att ta tillvara allt på en gris. Det betvivlar jag att moderna slakterier är. När man är uppväxt på en gård med slaktdjur är döden inte alltid det hemskaste som finns. Man lär sig ganska snabbt att det finns värre saker, sjukdomar som fång och tarmvred. Men man lär sig också att slakt behöver inte vara ett trauma eller en skräckupplevelse för djuret. Inte med folk som vet vad de gör och som kan sitt yrke. Det är de industrialiserade processerna, mekaniserandet av lantbruket som gör att djuren kommer i kläm, när man ersätter bonden med maskiner och löpande band. Ett löpande band kan inte möta grisens blck med lugn och tillförsikt, klia den bakom örat och prata mjukt med den, som farfar. Den gamla tidens jordbruk och djurhållning är så gott som utrotad, tyvärr, och med den försvinner även humlorna. Allt mer och storskaliga och yteffektiva sättet att bruka jorden ställer till problem för humlorna. Man har förstorat fälten, tagit bort allt som inte är jordbruksmark och alla kantzoner har försvunnit. Och i kantzonerna växer de pollenväxter som humlor föredrar och lever på. I USA har antalet humlor sjunkit med katastrofala 96 procent under de senaste 20 åren. I England är tre av totalt 25 olika humlearter utrotade. Bland vissa av de återstående arterna har beståndet minskat med 70 procent. Trenden är liknande i Sverige. Så inte nog med att djuren kommer i kläm, storskaligt jordbruk utrotar de fredliga humlorna på kuppen. Jag kommer aldrig att sluta äta kött, däremot kommer jag att välja ursprung med större urskillning. På samma sätt som jag är noga med vilken fisk jag väljer eller vilka ägg jag köper. Stökigt. Det var lättare när jag var liten. Då hämtade jag ägg i hönsgården, farfar fiskade lake och braxen med nät och nästan allt kött vi åt var antingen egenskjutet (rådjur, hare och älg vanligtvis) eller hemslaktat. Farmor gjorde världens godaste ost också, mycket godare än den man köper. Det var lättare när man var barn, helt enkelt. Men så är det kanske alltid.

Kommentarer

12 mars 2011 15:21

carror85

Tänkvärt och bra! Jag håller helt med dig. Jag tror inte det finns så många lyckliga djur i denna industrin idag. Vet inte om det är så stor skillnad för djur på ekologiska gårder eller inte heller. Och jag vet inte om det är utveckling som varit omöjlig att förhindra med tanke på att världen ser annorlunda ut idag.. Som sagt, tänkvärt!!
12 mars 2011 15:47

LadyG

Jag tror att det gör skillnad om man kan köpa kött direkt hos gården, eller åtminstone kunna besöka gården grisarna är uppfödda på. Om inte annat slipper vi lite fraktkostnader, om man köper lokala råvaror. Tror inte utvecklingen hade gått att stoppa tyvärr, smågårdarnas och självhushållens tid är nog förbi nu.
12 mars 2011 15:57

mamsens

Hav tröst flickor! jag är "olaglig" och köper mjölk från en granne. Mina yngsta pojkar knallar iväg med plastdunkar och kommer tillbaka med 11 liter fet, opåverkad ekologisk mjölk. Jag köper ägg från en gård intill skolan och har köpt eko-kalv från en annan gård. I april ska jag hämta "lyckligt" griskött ett par mil härifrån. Det finns hopp! Googla på nätet, kolla gårdar som finns i er närhet och våga fråga. Smaklig spis! Här blir det skinkschnitzel, klyftpotatis och kantarellsås med kladdkaka till dessert idag.
12 mars 2011 16:01

LadyG

Jag ska se vad jag kan hitta, tyvärr bor jag i Stockholm av alla jäkla ställen men jag vet att det ska finnas en strutsgård söder om stan, jag pratade med dem på Bondens marknad för ett tag sen. Där kanske det finns fler gårdar, i det området.... Värt att kolla upp! Hoppet stiger igen! :-)
12 mars 2011 16:08

mamsens

Jag läser ju på två skolor. Den ena är nere på Väddö. Visserligen en bit från Sthlm, men där har de flera producenter som säljer direkt från sina gårdar. En gårdsbutik som jag ska besöka när jag tar bilen ner sista gången i maj, där de säljer egna ostar. En annan säljer kravodlat och även kött tror jag. Sedan har jag för mig att det finns ytterligare en gård med kravkött. Väddö Folkhögskola lagar sin mat så mycket det går på närproducerat. Gården vi har besökt tror jag heter Senneby. Har av någon anledning läst om någon gård i Sthlm som heter Husa Gård eller något i den stilen. Lycka till!

Logga in för att skriva en kommentar.