Teknikens under
Ibland är det märkligt, det där men att veta saker och göra saker. Vissa saker vet man, man vet hur det blir och man kan förutse att det inte blir bra om man gör det. Ändå, av okänd anledning, väljer man att förbise detta och gör saker ändå. För vissa handlar det om att ta en macka, en bulle eller kaka när de vet att det inte ryms i dieten.
Garmin är ett tekniskt under som med opersonlig effektivitet rapporterar in att även om jag sovit mycket på sistone, så har det mesta av sömnen varit alldeles för lätt. Jag har ju min klocka på mig överallt utom möjligen i bastun. Maken var den som listade ut vad det handlar om. Han tog helt sonika med lilla Grynet ut ur sovrummet, jag somnade som en sten och sov djupsömn som jag aldrig gjort förr, kändes det som.
Jag löser det här. Nu vet jag vad det handlar om. En löparkompis till mig sa när jag var helt ny på löpning att livet är en tripod som består av aktivitet - mat - vila. Om ett ben är för långt, äter man för mycket t ex så går man upp i vikt. Är man överaktiv blir man utsliten. Tvärt om är också dumt, det måste vara balans. Jag hade ett för litet och klent ben för vilan. Och det är inte antalet timmar som räknas utan kvalitén på dem. Ni känner ju mig.
Jag vet på ett ungefär vad jag behöver göra, jag hatar att inte veta. Att inte ha en plan. Det är mycket svårare att balansera sakerna i livet när man dessutom har tankarna på en bebis hela tiden. Jag är mycket bättre på att tillgodose hennes behov, förutse henne, finnas där. För att kunna det, för att nå det specifika målet att vara en så bra mamma jag kan vara måste jag börja tänka lite på hur jag ska få till det, i längden. Visst skulle jag kunna bita ihop och köra på tills det smackar till i kaklet. Det har jag gjort förr. Men det är betydligt roligare om man undviker det, och tar hand om sig.
Det är skönt att ha en teori, en plan och ett mål. Det känns mycket bättre än att sitta och sura i en stol 
Så igår lämnade jag komfortzonen och gav mig iväg till en träff för en utmaning jag läst om på Facebook.
Själva utmaningen (man ska förbättra sig över 10 veckors tid) hoppar jag över, träningen kolliderar med att jag och mellandottern ska träna ihop. Men testet för att ta reda på vart man är nu var lite kul. Först lite okoordinerat hopp och studs, jag är verkligen kass på sånt. Men pulsen kom upp och vi blev lite varma.
Första övningen var knäböj, så många vi kunde på tid. Klurar på om jag inte hade kunnat klämma in en knäböj till så hade jag fått 100 jämt på 2 minuter. Men nej, jag tror faktiskt inte det. 99 är bra nog, jag kunde inte stå upp på flera minuter tack vare mjölksyran. Det gjorde inte ont eller så, benen bara tvärvägrade att lyda en lång stund. Godkänt alltså.
Sen var det dags för armhävningar, bara 10 fick jag ihop men med tanke på att jag är tung fortfarande ska jag nog inte gnälla kanske. Men jag har kunnat göra fler. Över 25, i rad. på fötterna. I militäriskt rak stil. Tror inte de var lika snygga nu, och sista morrade jag upp. Utan killen som räknade högt hade jag kanske bangat vid 8, men jag ville ha tvåsiffrigt hade jag bestämt mig för och 8 är bevisligen inte tvåsiffrigt. Godkänt med andra ord, i min privata bok.
1 minut planka var också bättre än jag trodde. Jag slutade, inte för att jag blev trött i magen utan för att jag inte fick till magstödet som jag ville. Hellre än att riskera att göra mig illa klev jag ner, jag kände att jag inte hade magen med mig. Svårt att förklara men ni som kan göra en planka vet vad jag menar antagligen. Plankan är en dålig övning om man vill bevisa att man är stark i något. Jag hade gärna sett att de gjorde "Jävla Martin" (Deadbug) istället, den är tuff på riktigt. Godkänt här med.
Deras variant av idioten var jobbigast för benen, de blev aldrig sig lika igen efter knäböjen, så bara 22 vändor över gympasalen på 2 minuter. Missnöjd med det, men det var sista rycket och benen lydda högst motvilligt i vändningarna. Inte godkänt, känner jag.
Underligt nog gick det fantastiskt bra att jogga däremot. Det märktes att det är en viss vana i det, att kunna springa med riktigt trötta ben. Vända, böja sig ner och toucha golvet och så var en helt annan sak. Det tyckte benen inte om. Men springa var grejer. Med beröm godkänt här.
Lustigt det där.
Alltihop tog mindre än 45 minuter. Klivet utanför min komfortzon var enormt, ny plats, nya människor, nytt sammanhang. Allt nytt och jag som är en sucker för rutiner och saker jag känner till.
Men deras coach konstaterade iaf att jag var solid, mycket muskler och mycket fett. Antar att det är bättre än mycket fett, lite muskler. Jag är, om jag ska tro dem, dessutom inte alls så otränad som jag tänkte. Det var nyttigt att träna ihop med andra än ultralöpare ur Sverigeeliten. Jag är kanske inte så otränad trots allt. Jag kanske har fokuset på fel ställe, jämför med förebilder och prestationer som inte är rimliga just nu. Vill så mycket att det rinner över i defaitism ibland.
Ibland är det väldigt bra att kliva utanför sina rutiner. Ibland är rutinerna det enda som håller skeppet flytande.
Gillar
Kommentarer
-
Wow, vadå otränad??
-
Jomen jag har tränat med människor som springer maran på 3,5-4 timmar, som korsat Sverige och andra världsdelar, som tävlar på världsnivå i landslaget, slagit världsrekord och satt svenska rekord. Bredvid dem, majoriteten av mina idoler och förebilder, är jag otränad.
Men bredvid vanliga, vettiga människor märker jag att jag kanske har en lite förskjuten bild av vad som är tränat och otränat :-)
-
Ja, iaf jämfört med mig är du extremt vältränad😉. Beror väl som sagt på vem man jämför sig med.
F.ö vad skönt att du kom på varför du inte kände dig utvilad. Bra sömnkvalitet är precis lika viktigt som att sova tillräckligt.
-
Framförallt glädjande och skönt att se dig här LadyG ( - och inte helt parkerad under ångestfilten)
Rutiner rutiner.....kommer ihåg när barnen var små så var det jämts så att så fort man började skönja ett mönster i deras sov/ät/humör så bröts den " rutinen" och man var tillbaka på ruta 1 igen.
Som jag skrev till dig - glöm inte bort allt som hänt dig / er det senaste året , bebisåren tar mer på krafterna än man tror.
-
chicha, ja det är väldigt viktigt att det är kvalité, om jag inte fått djupsömn så det räcker går jag rakt in i dimman. Och det hjälper inte att bita ihop och "köra på", det kostar bara mer och förskjuter återhämtningen ännu mer.
8veckor, ja det är ganska jobbigt faktiskt att inte riktigt få stabilitet i rutinerna, men jag envisas med att försöka :-)
Maken och jag får turas om att ta de tidiga mornarna så att en av oss får sova ostört, och få den där viktiga djupsömnen någon gång. Det hjälper en del att sovrummet är mörkt, även de ljusaste timmarna håller vi det mörklagt så att Paula kan sova middag där istället. Dagsängen är numera pensionrad, då hon behöver mer lugn och ro än det är på kontoret. -
Säger som chicha, men jämför jag mig med mig själv så är jag nuförtiden mycket mer vältränad nu än för 5-6 år sedan😉
Tiden går så snabbt när man har små barn, sedan har du all tid i världen att både sova och träna. Jag kan bara jämföra när vi haft äldsta barnbarnet här, det är full rulle hela tiden. Och så vill hon sova i vår säng vilket gör att jag sover väldigt ytligt.
När hon åker hem igen känns det lyxigt att råda helt över sin tid och sova hur länge och hur mycket jag vill och kan. Men roligt har vi alltid när barnbarnen kommer🙂
-
Paloma, det där känner jag igen! När Paula sover i vår säng, hon kanske vaknat och drömt något läskigt, så sover jag nästan inte alls. Det händer någon gång ibland, och helst ska hon ju ligga i min famn, så jag kan krama henne. Då sover hon gott, men jag sover förstås inte alls. Men det gör inget :-)
Lyssnar på den här: https://www.tyngre.se/Podcasts/Tyngre-Träningssnack/Varför-vi-sover-och-vad-som-kan-bli-fel-om-du-sover-för-lite/
Grymt intressant!! Mycket jag känner igen!
-
JAG blev också glad att du inte ligger under filten...utan tar dig för med nåt. Pepp 😃✌️
-
Tack Bella50, det är lättare att ta itu med problem när man hittat roten till det onda. Det var rätt deppigt att inte veta varför jag kände mig som en disktrasa. Inte van att gå med huvudet under armen hela dagarna
Logga in för att skriva en kommentar.