Tjejmilen - så gick det

Äldsta dottern sprang Tjejmilen i stor stil, tufft att våga ge sig på ett så stort lopp tycker jag. Vilket kul sätt att fira födelsedagen på också :-)

Personligen tyckte jag det var ett skönt lopp, en behaglig jogg. Benen kändes lite motvilliga, men förvånansvärt återhämtade trots allt. Jag är nöjd med dagens eskapader, mest nöjd är jag över att vi står där nästa år igen redo att angripa milen en gång till. Dottern fick nämligen blodad tand och ville verkligen springa nästa år igen, för säkerhets skull frågade jag vid 7km i en backe. :-)

Jag är så stolt över henne, hon var så duktig och sprang så klokt. Eftersom hon aldrig sprungit så långt förut var hon grymt nervös innan men det gick bra ändå. Hon slappnade av när loppet väl kom igång och sprang på 1:20:38 vilket jag tycker är kanon om man inte sprungit så mycket förut och aldrig så långt!

Fast nu kommer hon att sova ovaggad i natt, jösses så slö och trött hon blev av vårt lilla äventyr :-)

Kommentarer

5 september 2010 20:58

Becci

Wow! Riktigt tufft gjort av henne. Förstår hennes nervositet innan loppet (det är därför jag själv inte springer lopp). Men skönt att det släppte för henne sen. Du borde inte bara vara stolt över din tjej, utan också över dig själv. Tänk att ha en mamma som inte bara uppmuntrar till träning, utan utövar själv också! Snacka förebild! =)

Logga in för att skriva en kommentar.