Tjurar järnet
Den som säger vad var det jag sa åker på en propp, ok?
Senast jag skrev hade jag planen att köra styrka, det ligger som ett fast inslag måndag, onsdag och fredag. Det var en fredag, men jag tyckte inte jag var på hugget för tung träning så jag slängde om i schemat och tänkte köra lätt. Visa respekt för kroppens signaler att den är trött.
Så, lätta knäböj barfota. Inga ostadiga skor, bara snudd på stångens egen vikt. Ändå känner jag ganska snart att "Aj, det där var inte mysigt" och avbryter. Jag framhärdar inte, utan kör lite överkropp för att inte helt stagnera. På kvällen kan jag knappt gå i trappan, åtminstone inte nedför, och jag är fortfarande öm en vecka senare.
Bild: Bara för det kom de här samma dag som knäet började bråka. Jag hann inte ens BÖRJA använda dem!!
Frustrationen är förstås monumental. Hade jag fått ont av att jogga hade jag väl känt lite mer "Jaja, skyll dig själv" men styrketräning är jag bra på och knäböj är min paradgren! Då är det INTE skyll dig själv-faktor tycker jag.
Läste på 1177 att om det är en meniskskada kan man vänta ett par veckor för att se om det går över av sig själv, och det gör det väl antar jag för nu kan jag gå i trappan åtminstone. Jag måste inte hålla mig i, och jag kan sova utan värktabletter.
Men jag är förbannad!
Bild: Men inte förbannad nog för att falla ur rutinerna.
Det som hänt med kosten är att jag fått vara tyrannisk istället för hård för att hålla mig till underskott när jag inte kan träna. Det är träningen som gjort att jag kan tillåta mig en smörgås till soppan (bort med den) eller en liten näve pommes bredvid fisken (bort med allt sånt).
Viktnedgången har likväl bromsat in en del, delvis antar jag att det beror på att jag gått ner stadigt i fem veckor i sträck nu. Det är lätt att hålla sig borta från dumheter när man är förbannad så man kokar.
"Nähäddu, det där får du inte äta, det har du inte förtjänat." gastar min inre Gunnery Sergeant, om har ni sett Full Metal Jacket?
Bild: Mina hjärtan har försökt muntra upp mig, men jag går omkring som ett oväder ändå.
Ny lägstanotering i fettprocenten gör mig i och för sig inte ledsen, men jag kan ju inte låta bli att fundera på om jag hade kommit längre om jag hade kunnat träna.
Jag börjar känna av pollen och har kommit ihåg medicineringen ungefär varannan dag, när jag börjar få besvär. Det är också irriterande, man skulle kunna tro att jag börjar bli senil men då började jag bli senil när jag fick mina första p-piller i tonåren...
Bild: Mina hjärtan har roligt med popcornmaskinen vi köpte på Citygross.
Det är nästan synd att jag inte tycker om popcorn, varmluftspoppade eller ej, för utan salt och smör är det nästan ingenting i dem. Men jag tycker det är som att tugga frigolit, och det blir inte bättre av de där förbannade små skalen som envisas med att gräva in sig i mellan tänderna där man verkligen inte når dem, men man känner dem precis hela tiden.
Så nu vet ni varför jag håller mig undan. Jag är förbannad som en bålgeting.
Sköt om er!
Gillar
Kommentarer
-
Så jobbigt det är med skador eller annat som stör ens träning. Jag vet precis hur det är, har ett krånglande knä. Men funderar på att trotsa det lite och försöka komma igång med löpningen snart igen. Vill genomföra vårruset i alla fall, 5 km ska jag ju klara av tänker jag.
Pepp i massor till dig.
-
Tack lflickan!
Just nu är knäet tejpat eftersom knäskyddet pressar senan som löper på utsidan av knäet rakt in mot femorala epikondylen, precis där man brukar kunna få löparknä. Det räcker att jag är öm på ena sidan, jag behöver inte skaffa mig ont på bägge sidorna...
-
Jag håller tummarna för att du blir bra snart igen.
-
Tack
-
Det är väl bra att det blivit "bättre" iaf, tänker jag.
Du , vad ni är lika du och din dotter !!
Krya-på-dig från mig
-
Ja, jo det har du ju rätt i Bella50, men du känner mig. Inget går fort nog när jag vill något, jag är otålig
Sabina, min mellandotter, är mamma till lilleman i knäet, de tycker jag är rätt lika men Sabina och Paula är superlika, om jag letar fram bilder på Sabina i den åldern är det banne mig svårt att se skillnaden på dem
Fast Sabina avskydde kladd och att bli blöt, Paula älskar detPappa blandar ihop mig och min äldsta dotter, vi är väldigt lika om man letar fram bilder på mig i hennes ålder. Släktskapet går igen
Sabina, jag och Jennifer
Mina tre fina, den här bilden skulle jag vilja ha fast mer nytagen. Den är så bra, jag blir så glad av den
-
Trist att läsa hoppas du blir bättre snart
Logga in för att skriva en kommentar.