Toppenhelg

Helgen har flutit så fort, båda mina äldsta döttrar har varit här och hälsat på sin lillasyster. De är så duktiga, de lär sig så fort hur man hanterar en bebis, hur man byter blöja och vad som gör en bebis glad. Båda tjejerna tar hand om Paula, och verkar genuint glada över nytillskottet vilket gör mig så glad i själen att det bara bubblar. Lilla Paula har fyrat av flera av sina fantastiska charmiga små leenden emot omgivningen, hon smälter verkligen hjärtan när hon gör det. Även morfar och hans sambo var förbi i helgen och hälsade, Paula uppförde sig som en mönsterbebis och åt lite, sov och gnydde lagom mycket. 

Äldsta dottern och jag gick på bio, vi är mer skräckintresserade än resten av familjen så mannen och mellantjejen tog hand om Paula medan vi var borta och kollade på skräckisen "Det". Eftersom vi åkte till Växjö allesammans var skötväskan laddad med flaskor med mammas mat samt allt en liten tjej kan behöva när hon är på resande fot. Hon sov enligt mannen som en medvetslös medan vi var borta och hon vaknade bara minuter innan vi kom ut från biografen igen. Ett snabbt blöjbyte, mer mat och sen sov hon hela vägen hem i bilen. Jag är extremt lyckligt lottad som har en man som är så engagerad och klok, som bryr sig på riktigt och som har ett så varmt och gott hjärta.

Bild: En av mina favoritbilder, här ligger Paula och lyssnar på musik och verkar jassa med.

Tidigit i morse vaknade jag av att Paula var hungrig, huvudet mullrade av en begynnande episk huvudvärk. När hon ätit klart lämnade jag över henne till mannen, som måste ha inbyggd radar för när han verkligen behövs för han ryckte ut och såg till att jag fick sova ett par timmar helt ostört. Det enda som återstår av huvudvärken nu är en lätt molande känsla i nacken, inget som inte en Alvedon kan hantera. Hur han visste att jag behövde sova extra vet jag inte, för jag bad honom bara byta blöjan 
Han måste som sagt ha en inbyggd radar, ett pappasinne kanske, för när vi behöver honom extra mycket. Jag älskar att tjuvkika på dem, när Paula får syn på pappa syns det i ansiktet att hon vet vem han är och blir glad. Bebisar är så underbart lättlästa, de bär verkligen sina känslor utanpå och den tankeverksamhet som finns är inte komplicerad att följa 

Snart är minsta blöjorna för små för vår lilla tjej, hon växter så det syns skillnad från vecka till vecka. Vi har behövt justera remmarna till hennes bilstol för att hon blivit längre och hon försvinner inte längre i overallen vi skaffade. Lite stor är den fortfarande, men nu är den användbar. Det är inte omöjligt att hon inom en snar framtid växt både i och ur overallen. Vilken tur att hennes åkpåse är stor nog för att räcka till hon blir 5-6 månader åtminstone! 

Nu är det bara två och en halv vecka kvar tills jag ska tillbaka till barnmorskan, förhoppningsvis får jag grönt ljus att träna lite mer än bara knipet och de där lätta lätta magövningarna jag kört. Jag har numera nästan helt kontroll över bäckenbotten, och har börjat bygga upp något som kan liknas vid uthållighet i knipet. Dessutom är magmusklerna betydligt mer samarbetsvilliga än innan, jag märker t ex när jag sätter mig upp i sängen att jag inte längre behöver fäkta så mycket för att sätta mig upp från ryggläge. Enda gången det blir jobbigt så jag får fäkta och gunga lite är när jag har Paula på bröstet, men det är ju kanske inte så konstigt 

Barnvagnspromenader är i och för sig trevliga, men det är inte så mycket motion längre. Så jag hoppas verkligen jag får grönt ljus snart...