Träningsvärk
Man skulle kunna tro att det har med styrketräningen igår att göra, men jag är så gott som säker på att böjen är oskyldig.
Jag var ganska energisk igår när jag kom hem och studsade runt och fånade mig runt maken, markerade sparkar mot baken och midjan så där som vi gjorde på ju-jutsun en gång i tiden. Visst kände jag att jag fick ta i för att komma upp över bälteshöjd på honom, och det var lite ovant att balansera på ett ben så där men efter ett tag fick jag till det kändes det som. Rotationen gör mig alltid lite osäker innan jag kommit igång, fått in känslan.
Om ni undrar vad jag pratar om, kolla klippet:
Videon visar förvisso en karateka men tekniken är ju-jutsu (ju-jutsu är ursprunget till judo, karate och aikido).
I alla fall, det finns en övning har jag lärt mig nu, som tar hårdare på gluteusmusklerna än någon styrkeövning jag kört hittills.
Mawashi geri
Hur jag kunde glömma det vete sjutton. Jag vet ju hur stark jag blev bara av att köra ju-jutsu, kamp och rörelse med den egna kroppen och inga andra vikter än det dynamiska motstånd som en jämbördig motståndare bjuder på. Mitt personbästa i bänkpress satte jag en kväll efter ju-jutsuträningen när jag var lite nyfiken på om jag kunde göra en press eller inte.
Ibland saknar jag verkligen ju-jutsu.
Kommentarer
-
Är inte träningsvärk ett ganska kärt besvär ändå? Ett kvitto, liksom.
-
Jo, det är det ju egentligen, lite snopet bara att jag fick det av att fåna mig medan maken pysslade med råsaftcentrifugen och inte av själva styrketräningen
-
Wow, förstår att dessa typer av sparkar ger träningsvärk😉
-
Ja, jag förstår inte hur jag kunde glömma det. Jag älskade ju pyjamas-sporter, men tiden bara flög sin kos på någotvis. Det var tio år sedan jag sysslade med det aktivt nu.
Logga in för att skriva en kommentar.