Träningsvärk (igen)

I lördags rockade vi loss på kolonilotten och la om grusgången, vilket ledde till att jag hade träningsvärk redan innan långpasset började på söndagen. Bra uppladdning va? Vi satsade dessutom på runt 60km, en ansenlig sträcka i vilket tillstånd som helst. Vi kom 57km, efter lite extra snurrar och svängar för att inte komma hem för fort och det är nära nog tycker jag. Träningsvärkströtta muskler tyckte det fick vara nog vid det laget :-) Det känns lite läskigt att det var sista långpasset inför tävlingen. Nu är allt gjort som kan göras, nu kan jag faktiskt inte göra mer. Lite lätta, korta pass är kvar i schemat men inget över 15km och ingenting jobbigt. Egentligen har jag redan klarat tävlingen, många gånger. Jag jobbar mycket med målbilder och målbilden är att jag ska klara loppet, och det har jag visualiserat ofta för att försöka övertyga hjärnan om att det ska gå, det är möjligt och när vi väl är där ska hjärnan tycka det är så bekant att det bara är att exekvera. Vi har redan löst alla problemen, klarat av alla utmaningarna och besegrat tröttheten. Vi gör det en gång till, inga problem. Visst vacklar självsäkerheten emellanåt, jag ger mig trots allt på något som är väldigt svårt och som inte speciellt många i det här landet är kapabla att genomföra. Men det hör till, osäkerheten och nervositeten håller mig skärpt. Den här sidan har jag gått igenom, sida upp och sida ner. All information står ju här, så glömmer jag något eller missar något kan jag inte skylla på att de inte informerade. Inför Stockholm Ultramarathon: [LANK]http://www.stockholmultra.se/start/content.cfm?Sec_ID=4363&Rac_ID=241&Lan_ID=1[/LANK] Det är bara att läsa innantill. Det skulle vara trevligt att fortsätta jobba lite ute på kolonilotten, det finns alltid mer att göra. Frågan är om träningsvärken tillåter det...?

Kommentarer

Ingen har kommenterat detta inlägget.

Logga in för att skriva en kommentar.