Underbart samtal
Jag hade förmånen att få samtala med en elitlöpare av rang, svenska mästarinnan på 10km landsväg Frida Lundén medan vi joggade upp före Diamond 1000. Givetvis frågade jag ut henne så mycket jag bara kunde. Är det något jag är så är det intresserad av hur de blivit så bra som de är, vad som får dem att ticka s a s. En sak hon sa som i mina öron lät som ljuvaste musik var att "Ibland när jag tränat bra belönar coachen mig med ett extra pass."
Det var något i det resonemanget som klingade så rätt, så vackert att jag nästan snubblade av förtjusning, jag kom på långt senare varför det slog an så många strängar inom mig. Hennes inställning och hela hennes person kändes som en väldigt varm och sympatisk person. Det finns säkert undantag, men av alla jag mött är det elitlöparna som står ut. Ödmjuka, vänliga och sympatiska personer med varma hjärtan som brinner för löpning.
Tidigare i bloggen skrev jag om belöningar, och det läste jag först nu idag medan jag satt och tänkte, bläddrade förstrött i bloggen och filosoferade:
22 juli 2015 "Mat är inte en belöning. Mat är bränsle. Träningen, en skön löprunda, är en belöning. Välmående är en belöning. En kropp som är frisk och tillfreds är en belöning."
Nej, för mig är mat inte längre belöningen. Det kan vara gott och njutbart på alla sätt och vis, men nånstans på vägen ändrade jag sätt att tänka på mat. Ska jag belöna mig nu blir det på andra sätt. En klippning, nya skor, en snygg tröja, massage, ett träningspass eller en biofilm. Såna saker, som får mig att må bra utan att för den skull involverar att jag ska stoppa något i munnen ideligen.
Förr var mat verkligen min lösning på allt. Om jag var ledsen tröståt jag. Om jag var glad firade jag. Om jag hade tråkigt åt jag. Jag åt ju för f*n något hela tiden? Är det så konstigt att jag svullnade upp och blev så stor?
Jag blir lite förbannad på mig själv när jag tänker på det. Men just då, på den tiden, såg jag inte det på det sättet eftersom varje enskild snacks, macka och läsk var en enskild händelse. Jag såg inte helheten.
Det gör jag å andra sidan nu. Med kristallskärpa.
Gillar
Kommentarer
-
Tänk om man ändå kunde komma dit... Att det är en belöning att träna. Men är ju så kass på att tänka vad som är bra, utan bara på allt det dåliga hela tiden. Det är ju faktiskt en grym grej att kunna träna och röra på sig, det är ingen självklarhet. Varför inte njuta av det?! Men näe... Istället sitter man hellre hemma och förgiftar kroppen med ömse e-ämnen... 😉
-
Jag har aktivt fått jobba med mitt sätt att tänka, det är inget som kommer gratis. Det är lite som att vända en oljetanker, det går sakta och man får vara rätt envis men det går!
Ibörjan kommer de negativa tankarna först, men då får man stanna upp och slå bort dem och aktivt ersätta dem med positiva tankar. Förr eller senare kommer de positiva tankarna att få fäste över de negativa, som man slår bort.
På samma sätt måste man bestämma sig för att ändra livsstil, det är inget som kommer gratis. Det är inte lätt, ganska ofta får man börja om och kravla upp ur diket efter att varit ute och cyklat (bildligt talat) men ingen kan allt från början, eller hur? Vi lär oss steg för steg, ju mer vi övar på att leva väl ju bättre blir vi på det. Om man inte ger upp och sjunker ner i soffan igen förstås.
-
Härlig läsning i Månadens framgångare! Stort grattis!
När det gäller motion så har jag mer och mer börjat se det som att ”jag motionerar för att jag kan”.
Alltför många i min ålder har så många olika krämpor och övervikt att de knappt kan ta sig från ett rum till ett annat.
Och förutom inplanerade pass så ska vi inte förakta vardagsmotionen. Idag, när jag ska iväg och inhandla en hårddisk, så går jag självklart de 2-3 km det är till affären. Och det är ju inga problem att gå hem också. Det jag handlar lägger jag i ryggsäcken.
Samtidigt kan jag lyssna på en bra ljudbok under promenaden. -
Grattis till utmämningen!
-
Tack :-)
Logga in för att skriva en kommentar.